seende, skola väl vilja äfventyra det och påstå att 107:an är tillämplig på den fråga som anmärkningen afser? Återstår således de som icke äro måna om sitt anseende; dessa kunna vara rätt många; men genom deras uppträdande, äfven om tillochmed hr Jöns Pehrsson går främst, blir ingen ministörs ställning prekär; icke heller om en flock rotehållare skulle göra sitt till i voteringsurnan, ty såsom Nya Dagl. Allehanda, träffande hufvudet på spiken, yttrar: ännu äro vi väl icke komna derhän att rikets sannskyldiga nytta är identisk med rotehållarnes. Landtmannapartiets vid riksdagens början oförbehållsamt uttalade förhoppning, gränsande till visshet, att genom konstitutionsutskottet kunna framkalla en fruktansvärd storm med det resultat att den nuvarande ministeren skulle omkullstörtas; synes ej skola gå i fullbordan. Men partiets harm är tvifvelsutan ganska stor just derföre att den fruktansvärda stormen icke kunnat uppkallas. Icke minst harmligt måtte det vara att landtmannapartiet ej lyckats genom ett riksrättsåtal kunna förflytta f. d. krigsministern, general Abelin, på de anklagades bänk. Derigenom hade vunnits en stor fördel tör nämnda parti — den att afskräcka hvarje utanför partiet stående person från mottagandet af krigsportföljen.