Redogörelsen för Fattigvårdens inkomster och utgifter år 1870. Till Red. af Göteborgs-Posten. I en uppsats under ofvanstående rubrik, intagen i eder gårdagstidning, säger sig en insändare ej nöjaktigt kunna fatta grunderna för denna redogörelse. Vid ett sådant förhållande förefaller det dock minst lika förunderligt att ej insändaren söker upplysning på fattigvårdens kontor, hvilket alla dagar hålles öppet och der nöjaktiga förklaringar stå att erhålla. Hvad nu beträffar sjelfva saken, så bör det upplysas, att sagde räkenskaper för år 1870 äro behörigen granskade och lemnade utan anmärkning af revisorer som hrr stadsfullmäktige utsett. Icke desto mindre vill man med några få ord besvara de påpekade s. k. obegripligheterna, i och för allmänhetens skull, för öfrigt inbjudande såväl insändaren som alla hvilka närmare intressera sig för fattigvårdens bokföring att, på ort som redan nämnts, närmare taga del af denna: 1:0) Tillfölje af årliga skriftliga redovisningar och öfverenskommelser emellan sjukhusstyrelsen och fattigvårdsstyrelsen, bokföres ej någon ränta å Lesseska donationsfonden särskilat, då kostnadeu för den mängd fattiga sjuka som under året intages å Sahlgrenska och Allmänna sjukhuset mångfaldiga gånger öfverstiger räntan å de ifrågavarande, fattigvården tillhöriga, men af sjukhuset disponerade medlen, särdeles som på så sätt bäst visar sig hvad hvarje af dessa inrättningar årligen kostar stadens invånare. De medel som årligen utdelas till s. k. Lesseska pensionärer äro deremot en oegentlighet, som bibehållits vid denna benämning af pietet emot testator. 2:0) Afskrifningarne å sängservis och inventariekonto äro verkliga utgifter, uppkomna på så sätt, att då dessa konti påföras allt det nya som under årets lopp inköpes och behållningarne vid årets slut noga granskas i afseende på de olika persedlarnes värde (mycket slites ju och försämras i en sådan inråttning), så blir skilnaden odisputabelt en utgift. 3:0) Då fastigheten i staden ännu 1869 hade ett bokfördt, för högt värde af 330,000 rdr, ansägs att under tvenne år derå borde afskrifvas 15,000 rdr, tills värdet kom att stå i 300, 000 rdr, hvilket vid 1870 års slut blef fallet 4:0) Då kontanta medel väl aldrig bortskrifvas, i en allmän inrättning åtminstone, så har ju en kontant behållning vid årets slut ej att göra med verkliga inkomster och utgifter under året. J. 6. Cavalli.