klessvärd hånga oiver hulvudet på de stora europeiska börserna, hvilka ej kunna undgå att spåra verkningarne deraf, och dessa verkningar torde utsträcka sig till många andra förhållanden. Dertör kan man endast önska, att saken i hvarje fall blir snart vänligen uppgjord. Det ser med hvarje dag allt brokigare ut i Frankrike, hvarest det närvarande tillståndet tydligen är ohållbart. Det har, säger Times pålitlige pariserkorresp., blifvit mer än någonsin klart för hr Thiers och de 8. k. republikaner, som understödja honom, att landets enda hopp ligger i bevarandet af det genom Bordeauxfördraget skapade provisoriet, bvilket betyder alls ingenting, hvilket uträttat ingenting utom det att bana väg för kejsardömets äterställande, och hvilket planerar ingenting, utom det att förlänga sin egen svaga och osunda tillvaro, tills det ryckes bort i en hvirfvel af konvulsioner. För att gifva sig ett sken af makt och i hopp om att det kan väcka förskräckelse der det tyvärr på senare tider förnämligast framkallat löje, säger det sig vara beslutet att visa sin styrka genom att vidtaga kraftiga åtgärder mot alla intrigörer och konspiratörer, och det önskar, att man tydligt må förstå, det hvarje försök emot Åla pacte de Bordeaux skall betraktas som förräderi emot staten och framkalla, om det blir nödigt, regeringens inblandning med våld. Detta är skenbarligen riktadt mot bonapartiska komplotter, men jag misstänker starkt, att det i sjelfva verket är en förnämligast af monarkiska manifester ingifven politik. Faktiskt är, att vulkaner hota att utbrista på alla håll. En misstänkt darroing i jordskorpan kommer regeringen att hålla sig fast med förtviflad ihärdigdighet vid den mark, som en gång söndrade henne minst, men hvilken nu brakar och öppnar sig rundt omkring på det mest oroande sätt. Hon gör ett slags front emot fienden, men det är sådan front, som hjorten gör, då han stampar med foten och skakar sina horn, innan han vänder sig om och ilar bort med svansen i vädret. Man känner på sig. att då ett politiskt parti plötsligt och oväntadt t.ger mod till sig att utropa: Boo! en ny regeringsform är i saggorna. Hvilken denna form skall bli, måste naturligtvis bero på dem, som först ge till det magiska ropet. Sjelf yttrar det stora bladet i en ledande artikel: En förändring skall inträffa i Frankrike; regeringens brist på förutseende och de m derata politiska männens hjelplöshet ha gjort en såädan händelse oundviklig och öfverhängande. Men det tår icke bli någon för våldsam eller för långvarig kamp. Man får ej gifva tyskarne tid att frukta för sina milliarder, och målet bör vara, icke att desorganisera, utan åter stadga samfundet, iche att uttömma utan att utveckla nationens hjelpkällor. Hela hemligheten ligger deri, att Frankrike mäste ha en herre — en konung, om han står till att få, men annars en monark under ett annat namn. Iogenung skulle vara mera önskligt, än att se en regeringsform, som blifvit vald enstämmigt ellr åtminstone at en afgjord majoritet af vationen; ingenting mera beundransvärdt än valmännens tåliga förlitande på sin valda församliogs lugna ötverläggningar; ingenting mera vackert, än nationens frivilliga mervandande till sina länge glömda undersåt lga plgter och till den forna dynasti samt statens rekonstruktion på en grundval, hvilande lika mycket på ärftlig rätt som på ett konstitutionelt paktum. Men fransmännen ba tyvärr ej tillräcklig sjelfbeherrskning eller sjeifförnekelse att genomgå formerna för en lagligt konstituerad regering. De föredraga att styras med krigslist och öfverraskningar. Det finnas i närvarande stund ej många i Frankrike, som hysa någon verklig tro på en fredlig och ordningsfull lösning at dess sociala problem. Man väntar allmänt på en plotslig, oregelbunden, icke ovilkorligen mycket våldsam, men i alla händelser mycket gaabb katastrof. Bonapartismen är dagens buse. Huru stor motvilja fransmännen än må hysa vid utsigten att skola återkomma till det personliga väldets degradering och korruption, ar det likväl ringa tvifvel underkastadt, att för en stor mängd menniskor i Frankrike och särskilt i Paris en sådan händelse börjar förlora mycket af sivt obehag och att den af ej få skulle helsas såsom det enda sannolika slutet på en alltför lång period af ovisshet och fara. Alla korrespondenter från Paris omnämna, att, fastän Paris är lugnt, myndigheterna likväl vidtagit stora försigtighetsmått. Alla vaktposter ha fördubblats och trupper göra oupphörliga, militära promenader i Paris och trakten deromkring. Oron i hufvudstaden är stor, och den har ytterligare ökats genom regeringens begäran i nationalförsamlingen om en ir qvisitorisk makt mot alla motståndare sant genom undertryckandet af de bonapartiska bladen -Gaulois och TArmee. Regeringens nämnda begäran uppfattas som början till ett ohyggligt godtycksregemente; hennes blad säga den vara tramkallad af nödvändigheten att skaffa regeringen aktning, men de glömma, att autorileten måste, för att vara aktad, först vara älskad af folket, och ingenting ar i Frankrike mindre älskadt af folket, än församlingen i Versailles. Disciplinen inom armån har nästan blifvit omöjlig. De flesta officerarne sysselsätta sig vida mindre med sina militära åligganden, än med att läsa tidningarne och hålla politiska diskussioner på kaföerna eller i salongerna. Arbetsklasserna och de nyligen