ej håntyder på ett öfvermättan i fysiskt hänseende förderfvadt slägte. ; Emellertid — talaren hade medgifvit att öfveransträngning verkligen fanns, han hade således erkänt tillvaron af ett ondt och det tillhörde honom då äfven att föreslå botemedlen för detsamma. Ett medel fann han ligga i en förändrad anordning af förhållandet mellan läsetermin och ferier. F. n. utgör läsveckornas antal endast 35 under året och i : följd deraf bli arbetstimmarne under denna tid så mycket flere. Ökades deremot läseveckorna exempelvis till 42, kunde en motsvarande reduktion af arbetstimmarne ske. Vidare skulle lärjungarnes öfveransträngning minskas om lärarne erhöllo en högre pedagogisk bildning. Och slutligen kunde lämpligen en nedsättning ske i vissa delar af maturitetsexamens fordringar, särskilt franska språket. Då talaren är föreståndare för härv. Elementarläroverk för flickor skulle det — yttrade han — kunna förefalla underligt om han ej särskilt omnämnde förhållandet vid detta läroverk. Det var med tillfredsställelse han kunde försäkra att der ej fanns någon öfveransträngning. För öfrigt ansåg talaren att någon nedsättning af arbetstiden äfven här, utan skada för de vigtiga sidorna af elevernas skolbildning, lätt kunde företagas, företrädesvis genom reduktion af de f. n. väl höga fordringarne i lefvande språk. Han hade varit betänkt på att föreslå sådant, men då anstalten är grundad på privata bidrag, samt elevernas föräldrar tyckas önska fortfarandet af nu gällande höga kunskapsmått i detta läroämne, hade han ansett sig böra afstå från sin föresats. Redaktör Hedlund fann att olika begrepp fästades vid ordet öfveransträngning. Fordrar man att dennas tillvaro skall röja sig derigenom att lifstunktionerna ej vidare fullgöra sin normala verksamhet, så är väl möjligt att det ej finnes någon ötveransträngning. Prof. Kjellbergs åsigter härom ha blifvit bestridde af ett så stort antal läkare att man ätminstone blir tveksam i ämnet, fastän stor auktoritet måste tillerkännas hans mening. Men om man uppställer för sig en riktig bild om, hur en normalt utvecklad yngling eller jungfru bör vara beskaffad i fysiskt och psykiskt hänseende och med denna bild jemför vär från skolorna utgångna ungdom, finner man en brist hos den senare som otvifvelaktigt vittnar om öfveransträngning. Hvar återfinner man hos oss de krattiga och sköna, typiska gestalter, hvilka hos grekerna allmänt förekommo? Men ej nog med att vår ungdom fysiskt lider af öfverausträngningen, utan äfven psykiskt. De unga män, som slutat sin akademiska kurs, ha dermed ock slutat sina studier för hela lifvet. Kunskapsbegäret är borta hos dem och allt deras strätvande blir materialistiskt, går ut på att förvärfva dem en god ekonomisk ställnivg. Öfveranstrangning skulle i högre grad förekomma, om den icke motverkades derigenom att vid hvarje skola förefinnes en eller annan lärare, som ej törmår upprättabålla disciplinen. Härigenom bli lektionerna ett slags fritimmar eller lekstunder, och talaren tvekade derför ej att uttala en mening, som vid första påseendet kan förefalla såsom en paradox, att nemligen det är de dåliga lärarne som på sätt och vis rädda vår ungdom. Men förändringar i sådant syfte böra äfven vidtagas i vårt skolreglemente. Fordringarne i maturitetsexamen böra nedsättas, så att ynglingarne tidigare ur skolan utgå, hvarigenom de få en reträtt till det praktiska lifvet, ifall do misstagit sig om sin teoretiska kallelse. Framför allt bör en större valfrihet i afseende på läroämnen medgifvas än f. n. finnes. Häri råder nu ett verkligt tyranni. Ingen myndighet visar sig mera obeveklig och oblidkelig än skolstyrelserna i detta afseende och talaren förklarade att föräldrarne allt mera blifva fast beslutne derå, att ej vidare underkasta sig ett dylikt tyranni. Privatläraren Rhode var af den mening att anJedningen till den senare uppkommande öfveransträngningen ofta bör sökas i en telaktig undervisningemetod under den egentliga barndomen. Det är hemmet som härför bär skulden. Man tvingar der vanligen barnet att alltför tidigt och oftast på ett slarfvigt sätt tillegna sig de första grunderna. Tal:s erfarenhet var att de barn, som först vid 6 å 7 års ålder och under ordentlig ledning inhemta primärbegreppen, i framtiden blifva de bäste. Vidare felar hemmet derutinnan att man ej hos barnet inplantar den vigtiga regeln att Ålek och arbete ha hvardera sin tiaå. Man törmär barnet att uppoffra sin lektid för att i stället sysselsätta sig med läsning och följden är att det blir en bokhangare som ätven framgent slappt och på lek törrättar sina allvarliga sysselsättnivgar. Ett annat fel är att ät skolungdomen icke egnas någon samlad tid för fria lekar — en brist hvilken gymnastiken ej förmår ersätta. Ämneslärare användas också för tidigt. Vid 12 års ålder börjar den egentliga karakterssättningen för barnet. Han bör då ega en lärare att blicka upp till såsom ett mönster. Detta kan ej ske såvida icke mellan lärare och lärjunge finnes den mångsidiga beröring som blott vid klassläsning, men ej vid ämnesläsning kan uppstä. Slutligen anmärkte tal. att läsningen börjar för bittida om morguarne. Man har vid fabriken framflyttat arbetstiden, men ej i skolorna: nu händer derför ofta att arbetarens barn tidigare måste bege sig till arbetet än arbetaren sjelf. Kollegan Almegren ansåg någon öfveransträngning ej existera. De omständigheter, hvilka här blifvit anförde såsom de, i hvilka öfveransträngningen skulle hafva sin rot, företöllo honom ej heller giltiga. Ej kunde lektionstimmarnes antal utgöra anledningen, ty detta var lika stort på den tid, om hvilken alla öfverensstämma att den ej led af något sådant fel. På den tiden var dessutom skolmaterielen bristfällig, undervisningsmetoderna dåliga m. m. Nu är allt detta förändradt. Materiel och läroböcker äro i ypperligt skick; lärarne preparera omsorgstullt lexorna för barnen, hvarigenom dessas eget arbete naturligtvis betydligt underlättas. Hvad för öfrigt betraffar hemlexorna, anförde tal. huru med dessa är ordnadt inom det läroverk vid hvilket han är anställd, och framgick häraf att dessa ej gerna kunna gifva anledning till bekymmer. Etter en beräkning, som han framlade, egna lärjungarne vid de Ö-klassiga läroverken endast en femtedel af årets timmar åt sin intellektuella utbildning, medan hela deu öfriga tiden kan användas åt kroppens vård. Ena dylik fördelning kan ej sägas vara obilligt till förmån för de intellektuella sysselsättningarne, såvidt det annars är skolans uppgift att fostra barnen till tänkande menniskor. För egen del var talaren emellertid mycket villig att gå in på förslaget om feriernas inskränkning samt, till ersättning härför, en reduktion af arbetstimmarne under läseterminerna. Han trodde att en sådan anordning i åtskilliga hänseenden kunde vara afnytta. — Den Öötvertyg-lse, han egde, var således den att någon fara för ötveransträngning ej förefanns. Men skulle slagtet fysiskt vara så beskaffadt, som prof. Kjellbarg skildrat, och skulle det vidare erhålla en zAT 4 — An rr re -mekaa:eaeaeaeeee Kä ZYC-—: — ————