ren många gånger. Huset vat 4s440 Från Utlandet. Allt angifver, att vederbörande i Frankike befinna sig i stor oro för de olika partinachinationer som i närvarande stund der bekifvas. Ett bevis derpå är ett af våra telegram för dagen, hvilket förmäler, att inrikesninistern Lefrane inkommit i nationalförsamlingen, helt plötsligt och utan någon förberedelse, med ett regeringsförslag, hvilket afser att förebygga hvarje angrepp mot församlingen och den deritrån utgångnåa regeringen, samt är särskilt riktadt mot vissa tidningar, hvilka angripa församlingen och regeringen. Detvar naturligt, att ett sådant förslag, som onekligen är förbatligt i och för sig samt vittnande om en större absolutism, än den hvartill sjelfva kejsardömet stundom gjorde sig skyldigt, skulle inom församlingen framkalla stor sensation. Denna var så mycket mera berättigad, som majoriteten hade goda skäl att tro förslaget afse densamma, derför att majoriteten just i dessa dagar enats om ett partiprogram, hvilket obestridligen kan anses utgöra ett hot mot den närvarande regimen. Majoriteten synes äfven hafva uppfattat förslaget såsom riktadt emot dess eller törsamlingens konstituerande rätt eller befogenhet att bestämma öfver Frankrikes författning. Ministern måste äfven derför på det bestämdaste tillbakavisa antydningarne om några planer hos regeringen i denna riktning, i det han tillade: Å veten alla emot hvem och emot hvad vi vilja försvara ose. Efter denna förklaring beslöt församlingen, att förslaget skulle underkasias en skyndsam behandling. Det kan således antagas vara riktadt emot den sig alltmera utbredande bonapartismen. En korresp. från Paris till Timesmeddelar nu denna bonapartisms utbredning: Kom plotter och sammansvärjningar äro så mogna, och luften synes vara så diger af dem, att jag icke vill försöka att här återgitva alla de detaljer, jag hör, eftersom de vanligen visa sig vara belt och hållet utan grund. Någonting tyckes verkligen hatva varit för en vecka sedan uppgjordt emellan generalerna Fleury, Palikao och andra — jag vill ej säga, att det varit af upprorisk karakter; men hur det än må ha förhållt sig, är det otvifvelaktigt, att regeringen visade oro och att hon på grund deraf gjorde åtskilliga förändringar bland ledarne sör polisstyrkan och gendarmeriet; ty en af olämpligheterna är, att detta just är den korporation, som är mast genomträngd af imperialism. I en ledande artikel yttrar samma blad: Det är beklagligt, att Frankrike icke tyckes se någon annan utväg från anarkiens onda, än i det förtvifiade hjelpmedlet: cesarism. Men det skulle vara fåfängt att förneka, att den fara, som hittills icke synts hafva någon verklighet, utan vara aflägsen, på senare tiden vunnit fast form och att ett parti, som har få öppna anhängare utom Korsika, arbetar i mörkret med sådan kraft och framgång, att det sprider oro inom motståndarnes leder. Det är icke underligt, om det intryck, som åstadkommits genom de framsteg bonapartisterna berättas hafva gjort, och om fruktan för bonapartisternas stämplingar slutligen stimulerat de andra partierna till en liknande ansträngning. Det stora bladet säger på goda skäl, att detta allt är nationalförsamlingens egen skuld, derför att den genom sina inre trätor och oförmåga att lösa någon betydelsefullare fråga vändt allmänhetens förtroende ifrån sig och nödgat denna att rikta sitt hopp om räddning åt andra håll. — Ä— — — Q : rr — a .— Ot Limes måste nu medgifva, att mordet på vice konungen i Iadien icke varit någon alldeles isolerad handling, utan står i samband med de religiösa sektsammansvärjningar, som f. n. underminera Indien. Och bladet tager sig deraf anledning att något närmare redogöra för de båda indiska sekter, hvilka i denna stund hufvudsakligen sysselsätta uppmärksamheten, neml. Kookas och Wababiterna. År 1824 började den förste wahabitiske predikanten i Indien att samla milnära anhängare i de trakter der fanatikerna från Sitana nyligen argrepos af britiska trupperna — d. v S. på gränserna af Punjab. Då tänkte engels männen ännu icke på införlifvandet af dennz provins i det britiska väldet. Den utgjorde ett konungarike under Runjit Singh, en mäk