ton ville bevisa, att utfärdandet af ettrobligationslän på 4 proc skulle för staten blifva dyrare, än ett på 5. Han yttrade sig äfven mot det töreslagna sättet att amortera detta lån genom utlottning på en tid at 40 år, och påpekade bland andra olägenheter, som skulle fö ja häraf äfven den, att uppbördsmännen hvilka äro skyldiga att mottaga couponer till sådana obligatiover i den allmänna uppbörden, hatva svårt att veta, hvilka obligationer som äro utlottade; det bästa vore derför en amortering genom uppköp. Hr Wallenberg hade äfven åtskilliga anmärkningar mot det framlagda förslaget att framställa, fastän han å andra sidan ej var af den föregående talarens åsigt om att 5-procent-lånen skulle falla sig billigare än de som utlöpte med 4 procents ränta. Vi hade redan förut 10 olika lånesätt för våra lån och värdet på våra obligationer skulle säkert höjas om vi kunde konvertera alla dessa lån till ett lånesätt att utfärda ouppsägbara obligationer vore utan tvifvel den lämpligaste utvägen; staten kunde lika väl uppköpa dessa, som amortera dem genom utlottning, med hvilken senare åtgärd den stora allmänheten ej vore fullt nöjd. Tal slutade att begära återremiss, sedan han be ört utskottets sätt att affärda hans motion om obligationers utfärdande, grundade på caroliner. Mymreformens genomtörande skulle än y3tterligare fördröjas genom afslående af hans nu våckta motion, och han förklarade sig, om något dermed kunde vinnas, vilja återtaga sitt yrkande att grunda de uttärdade obligationerna på caroliner och i stället fota dem på tyskt guldmynt. Äfven hrr v. Kock och Nordström, hvilken senare yurade sig tör utfardanue af obligationer löpande med 43 proc. ränta, yrkade på återremiss. För utskottets förslag talade frih. Sljernbiud. IIaa bemötte de föregående talarnes anwärkningar mot amortering genom utlottning, hvilket sätt användts vid våra nuvarande obligationslån och som tillsvidare vore klokare att bibehålla. Frågan om de ouppsägbara obligationerna hade varit töremåk för mycken öfverlaggning inom utskottet, men man hade bestämt sig tör utlottning, då man beslutit sig för att endast upptaga lån för bestämda ändamäl och att dessa lån borde inom möjligast korta tid återbetalas. Frih. Skogman ansåg tragan om obligationernas amortering genom uppköp eller utlottning vara temligen likgiltig. Saken borde ses uteslutande från den mest ekonomiska siuan. Han sjelf önskade guldfoten, men desstörinnan borde 72 R. F. ändras något, som talaren ej trodde skulle dröja allt tör länge. Ilr C. Ekman törsvarade beslutet om utlottningen, fastän han gerna medgaf riktigheten af den gjorda anmärkningen, att man ej borde uppegga folkets spellust. Staten mäste uock söka skaffa sig de tördelaktigaste vilkor. Åtven han tiodde sig kunna motse en myutreform på grund af ett nytt myntsystem samt gillade principen om ouppsägbara obligationer, fastän han ej ansåg dessa tör närvarande vara de lampligaste. För utskottets förslag yttrade sig äfven trih. Funck och hr Almqvist. Kammaren biföll derefter utskottets i 1:a punkten pjorda hemställan samt godkände äfven, utan vidare diskussion, öfriga i utlåtandet törekommande bestämmelser. Anura kammaren gillade, hvad statsutskottet hemställt, men hvad första punkten beträffar, forst efter en lävgre öfverläggning, som egentligen rörde amorteringssättet. För användande af utlottning talade hrr Gumelius, Liss Olof Larsson, gretve Posse, C. G. Hierta, trin. Fock, frih. Ericson, men emot detsamma hrr J. Rundbäck, Ribbing och Leijer, hvilka båda sistnamnda förordade återremiss. Voteringen utvisade 114 röster mot 20. Förändring i instruktionen för revisorerna af riksbanken. Hr 4. Hedin hade i en i Andra kammaren väckt motion anfört, hurusom nu gallande stadganden för riksdagens revisorer af statsverket, riksbanken och riksgaldskontoret företedde brister derutinnan, att inga töreskrifter funnos hvarken om de former, som revisor, ordinarie eller suppleant, borde iakttaga när han, på tid då riksdagen ej är samlad, ville vinna betrielse från uppdraget, eller om sättet för erhallande at tillfällig ledighet från deltagande i pågående revisionsarbete. Bankoutskottet hade med anledning häraf hemstält att uti den för riksdagens revisorer gällande instruktion, må näst efter 6, intöras en paragraf, så lydande: Mom. 1. Uppkommer, sedan lagtima riksdag är afslutad och innan revisionen sammanträdt, hinder tör ordinarie revisor eller i hans ställe iukallad suppleant att uppdraget utföra, bör han derom göra anmälan hos riksdagens fullmaktige i i riksbanken, hvilka ofördröjligen inkalla den närmast i ordningen varande suppleant. — Mom. 2. Behötver revisor, under pågående revision, ledighet under langre eller kortare tid, eger han derom göra framställning bos revisorerna, hvilka besluta ej mindre om ledighetens beviljande, än huruvida suppleant i den iråuvarandes ställe bör inkallas. Detta förslag bifölls utan diskussion i Första kammaren. Enskilda bankbolagen. Hr Frisks väckta motion om riksbankens ingående -såsom delegare i enskilda bankbolag utan sedelutgitningsratt, hade blifvit af bankoutskottet afstyrkt och förkasta res förslaget i Första kam maren utan någon diskussion. Öfrige af Andra kammaren afgjorda ärenden. Andra kammaren godkände utan diskussion dess ull ävliga utskotts i avledning at väckt motion afvitna förslag till en anhållan hos K.M:t att förordna, det kyrkoherdarnes i k. förordu:ne af d. 12 Nov. 1858 och 11 Juli 1862 berörda enkesäten skola, enhgt samma grunder som för annexoch mensalhemman i Skåne, Halland och Blekinge äro föreskrifna, utarrenderas, för å vidt och i den män sådant kan ske utan att enskild rätt förnärmas. Deremot atslog samma kammare, i enlighet med dess tilltävliga utskotts utlåtande, br Appeltoffts motion om töreskritt för kronobetjening att utötva tillsyn ötver byvagars underhåll. Beslutet tattades efter votering med 128 röster mot 14. Kammaren beslöt ätven att i enlighet med hr Jöns Auderesons af det tillfälliga utskottet förordade movtion bos K. M:t anhälla om den ändring i nu gallande förorun. aug. expeditioustosen d 30 Nov. 1855, att, vid berakumg at lösen tör domstols bevis om bouppteckniugs mlemnande och iuregistreriug, undautag skall ega rum tör etterlefvannue makas giftoratt, hvilken, envad den utgör mer eller mindre, må berakuas till bältten af behallningen. Ny motion. Hr Jöns Rundback vackte slutligen motion om ändrisg i 16 riksdagsorduingen beträftande valsättet vid uteeende af riksdagsman i Andra kammaren.