En fransk målare. Efter Moritz Hartmann. För någon tid sedan afled i en ålder af 50 år Gustave Ricard, en fransk målare, som företrädesvis utmärkte sig i porträttfacket, deri han bildat sig efter de äldre mästarne, enkannerligen venotianarne. Han var en ädel, fint organiserad konstnärsnatur och målade ej mycket, men allt hvad han målat skattas ofantligt högt. Ricard uppträdde först vid 1850 års utställning med ett fruntimmersporträtt, hvilket genast grundade hans rykte. Taflan kallas i konstnärskretsarne för Ådamen med lilla hunden. Den unge marseillaren hade då nyligen återvändt till Frankrike efter en längre resa i Italien och medförde i sin kappsäck hemligheten af de gamle mästarnes målningssätt. Han erhöll för denna sin först utställda tafla hedersmedaljen och hans rykte var stadgadt. Liknande framgång hade han vid påföljande årets utställning. Vid denna tidpunkt stod han i begrepp att gifta sig med en vacker ung flicka. Förbindelsen bröts emellertid och konstnären lemnade skyndsamt Paris under förevändning af att göra en resa till Spanien: i sjelfva verket sökte han blott en tillfällig fristad hos munkarne i klostret Grande Chartreuse. Under tiden gifte hans f. d. fästmö sig med en annan. Samma dag, som han återkom till Paris, mötte