Fran Utlandet. Med stigande förundran erfar nu den europeiska allmänheten, att den engelska pressens förut hafda yttranden om, att mordet på v. konungen i Indien, lord Mayo, endast var ett allena stående brott, icke hålla alldeles streck, utan att det tvärtom synes ha djupa försänkningar och stå i samband med en af dessa religiöst-sanatiska sammansvärjningar, hvilka så ofta tima i Indien och hvilkas blotta omnämnande kommer hvarjo engelsman att rysa. Kortligen, en slik af det bärtäcke, som hittills höljdt mordet på lord Mayo, börjar lyftas, och man floner sig orolig i England, desto heldre som man der känner den olidliga tryckningen af den oförsonade och allt annat än vänligt stämde kusinen på andra sidan Atlanten. För någon tid sedan erfor man, att en religiös sekt, som kallar sig Kookas, gjort uppror. De avgrepo till ett antal af 300 man ett i närheten af Umballah och Dellei beläget engelskt fäste, men blefvo tillbakaslagna, förföljda och till stor del tagna till fånga. Den engelske befälhafvaren lät föra sängarne framför sig och utsåg 50 Koekas, hvilka genast skulle afrättas, utan att någon krigsrätt synes först ha egt rum. De femtio offren gropos, bundos det ena efter det andra framför kanonmynningarne och bortblåstes. Denna specifikt anglo-hindostanska afrättningsmetod apelade redan under Sepoys-upproret en stor roll och synes vara afsedt till att injaga den helsosamma skräck hos hinduerna, som det engelska väldet så väl behöfver för betryggande af sin ställniog. Men detta bortblåsande af menniskolif genom krutladdningar, detta off-. rens bindande framtör kanonmynningarne är likväl ett barbariskt drag i ett lands och ett folks kolonialpolitik, hvilket ger sig min af att så högt skatta civilisation och humanitet. Denna stränghet mot de upproriska Kookas har, säges det nu, ytterligare upphetsat hinduerna och framkallat dessa yttringar af hämnd, som betecknas först af mordet på presidenten