Ärma maka! tryckt af sorg och smärta Gråtande vid bärens rand du stär, — Härdt var slaget för ditt goda hjerta, Dock man Herrans vilja prisa fär. Men om kärleken är stark som tiden, Löftet heligt. om dess röst är sann — Skolen J dock återse hvarann, Samfaldt njuta utaf himlafriden. J hans barn, med hvilka han har delat Allt på jorden, eder sorg jag ser — Trösten eder dock, Gud icke velat Fadershjertat sknlile klappa mer. Hän till himlen gick han för att falla Uti frälsarns kärleksrika famn; Han har funnit nu dess säkra bamn Och han beder der för eder alla. F.