i trots af v. konungens bestämda befallningar. Anledningen härtill var den, att de egyptiska embetsmännen, hvilka ha en ej ringa fördel af slafhandelns fortvaro, visade den största illvilja mot Sir Bakers företag, hvarför de på allt sätt reste hinder i hans väg, bäri biträdda af naturen sjelf. Så t. ex.fann han hela Hvita Nilens flodlopp mellan Khartoum och Gondokoro stängdt genom en yppig flodväxtlighet, så att han måste nästan gräfva en riktig kanal för sin af 33 farkoster bestående flottilj för att komma fram. Då hindren blefvo för stora, slog han läger på östra stranden af Hvita Nilen, vära dess förening om Sobatfloden, omkring 116 svenska mil från Khartoum, Han kallade denna station, enligt engelsk stafning, för Tewfiskeezah ock började derifrån sina operationer mot slafhandeln. Hans första fångst gjordes från sjelfve den egyptiske guvernören i Fashoda, hvilken station tydligen blifvit anlagd i Said Paschas tid för att beherrska floden och undertrycka slafhandeln— men nu kom Sir Baker öfver guvernören, då han sålde qvinnor och barn. B. lössläpte slafvarne och angaf guvernören hos v. konungen. Under sitt 7 månaders vistande i Tewjiskeezah stannade han alla fartyg, lösgaf slatvarne och fängslade de förnämsta slafbandlarne, så att han med stolthet kunde i sitt breftill prinsen af Wales säga: Ingen slaf har under år 1870 passerat utför floden. Omsider kunde sir Baker bryta upp från denna station d. 11 December, sedan han fått ihop en flotta af inalles 59 fartyg och bland dessa en ångare om 100 fots längd med 32 hästkrafter. Han drabbades dock snart af en stor motgång, i det ett fartyg, lastadt med delar af de ångare, som voro ämnade för de insjöar, hvilka bilda Nilens synliga källor, sjönk. Men redan här blef han på sitt sätt belönad för sin ädla handling, i det att händelsen timade nära den plats, der han låtit de frigifna slafvarne återvända till deras hem, hvarför chefen för dessas stam kallade tillsammans sitt folk och skyndade resenären till bjelp. Omsider uppnådde han efter otroliga ansträngningar, sedan många af hans folk dött och andra sjuknat, Gondokoro, ytterligare 116 svenska mil längre upp vid floden. Han har i v. konungens namn satt sig i besittning af denna plats, hvilken är bekant såsom utgångspunkten för stora forskningar i afseende på de afrikanska insjöarne, och han har till samme v. konungs ära kallat platsen Ismailia samt är f. n. upptagen med att der anlägga en stad och ett fäste. Gondokoro, eller Ismailia, ligger i Barilandet, som är bebodt af den värsta stammen vildar vid Hvita Nilen, hvilka blifvit alldeles omöjliga för moralisk bättring genom sin långvariga beröring med slafhandlarne. Gondokoro har varit depoten för slafvar och boskap, röfvade från stammarne i det inre af landet, och Baris ha riktat sig på plundringen. Det är således, säger Baker, naturligt, att röfvare, använda af röfvare, icke skola välkomna en regering, som vill grunda lag och ordning. Baker sammankallade cheferna till ett möte. Det finnes ej någon hufvudman för stammen, men hvarje by har likväl sin förman eller chef, som dock icke har någon verklig myndighet. Baris förklarade sig genast emot en intörlifning i Egypten och vägrade att erkänna v. konungens öfverhöghet. De vägrade äfven att, vare sig genom försäljning eller byte, förse trupperna med lifamedel. De tillochmed angrepo expeditionens trupper och sårade ett par man. Sir Baker, som synes vara en man med oböjlig kraft, förklarade genast Bakisvildarne krig och gaf dem flera stränga lexor, hvarvid han hade stor nytta af sina svarta trupper, under det att egyptierna, af hvilka många äro till Soudan transporterade fångar, visade sig mycket opålitliga. Baker hade likväl begärt förstärkningar af vice konungen och ämnade, enligt detta bref, bryta upp med 600 man samt tåga igenom Barilandet, då han väl fått staden och fästet Ismailia färdiga. Denna plats skall derefter bli en af hans stödjepunkter under expeditionen. Han har befallt slafhaudlaresällskapen att lemna landet och begifva sig till Khartoum samt har för egyptiska regeringens räkning monopoliserat elfenbenshandeln såsom varande det enda medlet att återställa ordningen. I ett senare bref, dateradt Gebel Regiaf, 14 (engelska) mil söder om Gondokoro, Afrika, d. 19 Okt. 1871, underrättar Sir Baker prinsen af Wales om, att han måst föra en hel månads fälttåg mot Barisvildarne; han hade dock till sist i grund underkufvat dem. Han skrifver vidare: