Mord å en qvinna. I Thorsdags på förmiddagen spred sig inom hufvudstaden ett rykte derom, att på morgonen en medelålders qvinna funnits liggande död inom en jernvägsstyrelsen tillhörig matrialbod, belägen vid Slussen under den.der uppförda jernvägsbron, öfverhöljd af blod och med spår efter groft våld å hufvudet. Bredvid liket, som saknade skodon, låg en yxa och en blodig rakknif, och den dödas utseende gaf nogsamt tillkänna, att mordet å henne ej skett hvarken den dagen eller den närmast förutvarande. Efter anmälan härom till detektiva polisafdelningen sattes alla spanande krafter i rörelse med det resultatet, att mördaren fram på dagen avträffades. Till ledning för efterspaningarna, då liket var nästan oigenkänneligt, tog man en ifrån Ladugårdslands polisdistrikt den 5 d:s utgången, af en qvinna med namn Bergström gjord anmälan derom, att hennes syster, Mathilda Bergström, på morgonen den 3 d:s kl. 8, enligt sin dagliga vana, lemnat deras gemensamma bostad för att begifva sig till stadsgården, gården N:o 14, der hon idkade lumphandel i bod. Då hon emellertid ej återkom på aftonen som vanligt, sökte systern efter anledningen härtill och vände sig för detta ändamålet till en vid Kaptensgatan boende handlande Andersson, till hvilken systern stod i affärsförhållanden, i det han förskotterade henne pengar till lumphandelns bedrifvande. Af bemälde A. fick hon veta, att Mathilda den 3 på morgonen (en half timme ester det hon lemnat hemmet) besökt honom och mottagit 40 rdr för det dem emellan aftalade ändamålet, hvarefter Mathilda aflägsnat sig. Systern, åtföljd af Andersson, besökte nu på Söndagen den af Mathilda förbyrda boden, funno denna stängd och intet spår efter den sökta. Boden öppnades med våld, men försäljerskan var borta; ingenting anmärkningsvärdt upptäcktes och i hennes penningelåda fanns till och med några riksdaler liggande. Mathilda B:s spårlösa försvinnande föranledde derför påföljande morgon den af systern å Ladugårdslandets polisvaktkoutor gjorde anmälan. Etter det liket på ofvanbeskrifna ställe upptäckts, fick systern tillfälle att bese detta, och, ehu:u misshandladt och vanstäldt, igenkände hon dock detsamma såsom den saknade Mathilda. Nu sträckte sig polisens spaningar derhän att få någon kunskap om de personer, som brukade smyga med sina ofta orätttängna saker till ifrågavarande lumpbod, och derunder kom från något båll den upplysningen i dagen, att en mindre karl, trasig och sluskig, under de senare månaderna varit sedd dels stryka omkr:ng i Stadsgården, dels ofta besöka Bergströms lumpbod. Han formenades bo hos sin moder långt uppe på Söder, och snart kom man denne på spåren och ertappade honom. Mannen togs i förbör, erkände, att han gjort täta besök hos Bergström, der han haft god afsättning på hvad han under vintern kunnat komma ät af jernskrot och lump, samt att han senast på I,ördagsmorgonon sammanträffat med den mördade Bergström. Slutligen och när bevisning alltmera framskaffades emot honom, att han de senare dagarne hart godt om penningar, besökt en mängd krogar och sjelf gått i sus och dus, kom karlen, hvars namn är Per Gustaf Alfred Nordström, fram med en, såvidt hittills kunnat utrönas, sanningsenlig och öppen bekännelse, att hafva med berådt mod och efter öfverläggning mördat qvinnan i lumpboden. Nordstroms bekännelse lyder hufvudsakligen sålunda: Sedan han under de närmaste månaderna, i brist på ordentlig sysselsättning, såsom han påstår, strukit omkring i hamnar och å torg och till en del skaffat sig uppehälle medelst försäljning af lump, i de allra flesta fall bekommen på oäriigt sätt, hittade han ätven vägen till den här otvan omförmälda jernvägsstyrelsens materialgård, der han gång efter annan tillgrep hvarjehanda jernskrot. Detta lyckades honom att afsätta i den närbelägna lumpboden hos Berg-tröm. Hans täta besök derstädes framkallade sannolikt ett slags bekantskap dem emellan och Nordström fick slutligen veta hvarjehanda om hennes Laffarer, bland annat, att hon hade en peron, som försträckte henne med penningar samt att rion på morguarne brukade besöka denne då hon var i behof af penningar. Nu rann den olyckliga anken upp hos Nordström att söka komma åt en ådan der morgonkassa och han gick derför-en lag i förra veckan (Onsdag eller Thorsdag) och alte om för B, att han fått ihop en samling gam