Article Image
e öfriga i anseende till deras minderårighet fingo istas på fri fot sSnyltgäster. Till poliskammarens session i TislIags voro den i samma kammares annaler välbekante . handelsbokhållaren A. L. Stählbom, den i orten ke mindre kände f. d. fabrikören Rudolf Sjöberg :amt handelsbokbäll. Herman Sjöberg inkallade att ansvara för det de Sondagen d. 28 sistl. Januari å fru M. Backlunds värdshus vid Stigbergsliden reqvirerat och förtart två buteljer champagne och derefter hemligen aslägsnat sig utan att liqvidera detsamma. Till förhöret nämnde dag hade af de inkallade endast Ilerm. Sjöberg infunnit sig. Löjtn. C. Boble anmälde sig såsom ombud för fru Backlund samt upplyste att sedan de tre inkallade personerna i ett enskilt rum å fru B:s värdshus förtärt och liqviderat en sexa hade Herman. Sjöberg utkommit i skänkrummet och begärt först en och kort derefter ytterligare en butelj champagne, hvilka äfven bekommits. Då de trenuc gästerna emellertid icke vidare läto höra af sig började skänkjungfrun att ana oråd, hvarför hon gick in i det af dem begagnade enskilta rummet, som hon dock fann tomt och de trenne gästerna bortflugna. Vid närmare efterseende bertauns det att de begifvit sig bort genom värdinnans privatrum, af hvilka det yttersta hade utgång åt gården. Derjemte upplyste löjtn. Bohle, att de tilltalade samma afton begagnat sig af en droska från och till staden, sor hvilken de icke kunnat förmås erlägga någon liqvid. IIerm. Sjöberg erkände att han på de andras tillsägelse reqvirerat vinet, men hade det icke varit deras afs gt att aflägsna sig utan att betala detsamma Ilan åtminstone vore oskyldig, ty då han kännt sig illamående hade han begifvit sig bort i den öfvertygelsen, att de båda andra, som tillsagt honom beställa champagnen, äfven skulle liqvidera den. En stund derefter hade alla tre åter träffats vid Stigbergsliden och i samma droska som af Sianlbom blikvit beställd för utfarden åter begifvit sig in till staden. I Thorsdags törekom detta mål åter till behandling i poliskammaren och voro vid detta tillfälle Slählbom och Rudolf Sjöberg upphemtade af polisbetjeningen. Herm. Sjöberg hade deremot, liksom vid förra tillfället, sjelfmant infunnit sig samt vidhöll sina förra uppgifter. IIrr Ståhlbom och Rudolf Sjöberg förklarade deremot att dessa uppgifter voro osanna och uppdiktade, ty ingen af dem hade anmodat Herm. S. hvarken att beställa champagnen eller droskan, men då han det oaktadt gjort båda delarne hade de trott att han haft penningar på sig-. Rudolf Sjöberg bedyrade dessutom på sin saligbetsed och sin heder att han utgått stora vägen från värdshuset och icke smugit sig ut några bakvägar. Att så ej var förhållandet förklarade sig dock mälsegarens ombud kunna genom vittnen beVisa. Sedan målseganderna förklarat att de ej önskade att de tilltalade måtte ställas till ransakning för sitt förfarande inför vederbörlig domstol, resolverade poliskammaren att Stählbom och Rudolf Sjöberg, såsom varande försvarslösa och hafvande förut erhållit första varningen, skulle afföras till vederbörande tillsyningsman för erhållande af andra varningen, och skulle det få bero på deras framtida uppförande huruvida de skulle inkallas för att åläggas skaffa sig laga försvar. Målet fick i öfrigt bero vid den nu hållna undersökningen. Landsvägsriddare. Till i Thorsdags voro fabriksarbetarne hkrik Jonsson och Christian Johansson, anställda vid svafvelsyrefabriken å Norra Gårda, samt manadskarlen Emanuel Thorbjörnsson inkallade till poliskammaren för det de i Söndags e. m. å Bagaregårdsvägen utöfvat våld mot drängen Svante Johansson, som helt fridsamt och tyst kommit gående vägen framåt. Alla tre nekade att på minsta sätt ha förgått sig mot målseganden utan hade det tvärtom varit han som förfördelat dem. Åtskilliga till förhöret inkallade vittnen upplyste dock att Svante Johansson först blifvit ötverfallen och så illa misshandlad att hans nödrop hörts vidt omkring. Vittnena hade haft den största svårighet att få de 3:ne vilda sällarne, af hvilka Erik Jonsson varit den mest våldsamma, till att lemna sitt offer. Poliskammaren dömde Jonsson att böta 75 rår samt Christian Johansson och Thorbjörnsson att böta hvardera 50 rdr, eller vid bristande tillgång den förstnämnde att undergå 10 och de båda sistnämnde 8 dagars fängelse vid vatten och bröd. Med detta utslag anmälde alla de tre tilltalade missnöje.

10 februari 1872, sida 2

Thumbnail