menter, krafter och grundvilkor för materien, om hvilka vi icke hafva den minsta id? Det är antagligt. Såaledes kunna vi ingenting sluta rörande denna fråga, som så mycket sysselsätter vår nyfikenhet. I öfverensstämmelse med den jordiska naturen, skulle vi måhända kunna antaga att Månan har varit bebodd af varelser, liknande Jordens, under de verldsperioder då den var omgifven af ämnen i flytande och i gasform; att den, såsom varande mindre och lättare än Jorden, har blifvit hastigare afkyld och förlorat sina vattenoch gaspartiklar. I sådant fall skalle vi, genom att gräfva i månjorden, finna dess gamla invånare i fossilt tillstånd, på samma sätt som vi återfinna våra zoologiska förfäder begrafna i de yttersta jordlagren på vår planet. Huru härmed än må förhålla sig, så skulle den märkvärdigaste egendomligheten på Månan, ifall vi kunde förflytta oss dit, för oss just vara den, som frambringas af atmosferens frånvaro. Tänkom oss ett ögonblick resa på Månans klippbeströdda yta midt ibland dessa cirker och höga koner, som resa sig t. ex. i landskapet Aristillus. Himlen förblifver mörk dag som natt, eller rättare sagdt, det finnes ingen himmel, utan ett svart och omätligt djup, hvari stjernorna beständigt äro uppe. På en viss punkt på himlen, hvars höjd öfver horisonten beror af dea pjats hvarpå man befinner sig, sväfvar Jorden orör-. ig våndande sig omkring sin egen axel på tjugufyra timmar, fjorton gånger större än Månan synes oss vara, visande sina olika facer (full-jord när vi ha ny-måne och omvändt) samt spridande under Månans nätter så mycket ljus som Månan sjelf meddelar oss. I hela denna verld inga skyar, aldrig en vindpust, aldrig ett ljud! Den absoluta tystnaden regerar der utan afbrott. Inga årstider, dagar af femton gånger tjugotyra timmars längd, nätter lika långa upplysta af jordljuset. Det är, såsom man ser, en verld bra olik vår egen, ehuru liggande så nära intill densamma. ls Ännu ett ord till slut. Är månan fullkomligt död, till och med för våra ögon? Finnes det der ännu vulkaner i verksamhet? Kan man iakttaga några olikheteter på dess yta? — Isynnerhet sedan de sista fem åren är månkartan oaflätligt observerad af ett stort antal astronomer i alla länder. Den är indelad i latituder och longituder på samma sätt som jorden, och hvarje observator har valt sin qvadrat att studera. Det är sannolikt att der föregå rörelser, såsom jordhvälfningar och sanderuptioner. Vissa förändringar synas nyligen ha inträffat i de begge Messierkratrarne; i Cichusoch i Linnö-kratern. Enligt Monthly Notice of the Royal Astronomical Society af innevarande år, vill det synas som om en viss verksamhet för närvarande håller på att modifiera Plato-cirken. Frågan studeras fortfarande och observationerna skola afgöra densamma. Sådan är den första: stationen, som vi kunna göra på vår färd genom de förnämsta målen för den nyaste astronomien. Månan är i sjelfva verket vår granne; dess afstånd är knappt mera än en hundra milliondel (11:so-voso) af det afstånd som skiljer oss från den dernäst närmast intill oss liggande stjernan.