arande uppsats, för ett ögonblick kunde nedstiga rån den upphöjda plats, der han vanligen dväljes sch hvarifrån hans orakelspråk utgår öfver verlden, och i stället intaga den mera anspråkslösa, men farsga och ansvarsfulla plats som innehafves af en tangbevakningssergeant, så skulle tvifvelsntan hans isigter angående dödsstraffets obefogenhet blifva satta i ett lika strängt som aftgörande prof. Tänke han sig dagligen och stundligen omgifven af bofnaturer, som icke akta att uppofira om det vore tio menniskolif för att tillfredsställa sin hämnd eller nå sin kihet; huru skulle han väl då känna sig till mods? Skulle ) icke anse det vara vöfverhetens. pligt att hafva afseende på äfven de redliga samhallsmedlemmars lit och vältärd som utgöra fångbevakningspersonalen? luller skola dessas lif ständigt stå på spel och uppofiras på det den förhärdade mördarens ma bevaras? Ilar icke det kristna samhället gjort nog. ja. mer än nog, då det en gång, på en förhoppning, skonat mördarens lif och användt alla medel, milda och stränga, för att bringa honom till rätta? ljvad har nu denne skonade mördare gjort sedan amhället under åratal sörjt för alla haus både kroppsliga och andliga behot, sedan han haft rikligt tilltälle att i cellens ensamhet med Guds ord till sitt sällskap komma till besinning, sedan han Söndagligen hört försoniogens ord för sig predikas och säkert af mången, åtminstone af fångpredikanterna, rönt flera prof på menskligt deltagande — hvad har han nu gjort? Jo, ban har i sitt hjertas mörka djup ånyo fällt dödsdomen öfver en af sina medmenniskor och sedan han så fällt domen har han, utan att gitva den dömde tid till hvarken nådeansökan eller beredelse, sjelf såsom bödel exeqverat densamma! Och nu skulle öfverheten, om hvilken skriften säger, att hon icke skall bära svärdet förgäfves, likval hålla denne mördares lif så heligt att han icke skulle våga taga detsamma utan i stället lemna honom tilllalle att under loppet af kanske tjugo tiil tretio år få fälla och utföra nya dödsdomar på dem, som aro nog olyckliga att nödgas utgöra hans dagliga omgifning. ty, märk väl, äfven i den hemska cellen kan en sängknekt eller en tångpredikant af en lömsk bot strypas eller på annat sätt mördas. Heder och ära således ät våra domstolar och vår öfverhet. som ännu ej låtit sig missledas af en falsk och samhällsvådlig filantropis förvillande läror. . U—-n.