Festen ombord å svenska korvetten Norrköping i Måndags eftermiddag var en af de ovanligaste och angenämaste, som på länge blifvit Kapstadens innevånare beredd. Dessutom är Table Bay, såsom icke varande örlogsstation, endast mera sällan hedrad med besök af örlogsmän, och, ehuru vi visserligen förut tillbringat mängen angenäm afton i Simons Bay, så har dock alltid dessa nöjen skett på bekostnad af dels mer eller mindre besvärlig åkning längs och tvärsöfver de mellanliggande landssträckorna, dels hafva de varit förenade med de vidlyftigare arrangementer, som för dylika färder äro af nöden. Norrköping tillkommer äfven äran af att vara den första örlogsman, som i Alfred Dock inbjudit h. ex. guvernören och sörnämsta af Kapstadens innevånare. Till denna fest, som började kl. 4 e. m., voro inbjuningskort utskickade till omkr. 200 personer. Tillställningen gaf oss ytterligare ett bevis på dessa dockors beqvämlighet, ty här behöfde man ej frukta att sestligheten skulle kunna komma att inställas med anledning af möjligen uppkommande fult eller stormigt väder, och det täcka könet (the fair heads) behöfde ej heller dagar förut bry sina hjernor med huruvida vädret den utsatta dagen skulle blifva af beskaffenhet, att göra deras färd fram och tillbaka mellan korvetten och land alltför svår. De digra moln, som dagen förut insvepte Table-berget, hotade visserligen att i viss mån vilja störa den nästa dagens glädje, men Norrköpings väl skyddade läge vid bortersta ändan af vestra kajen, trotsade sydostens förmåga att ställa till oreda, blott gästerna väl engång voro komna ombord. Under Måndags eftermiddagens lopp dog likväl vinden ut och solen, såsom så ofta är fallet när det blåst hårdt frän detta håll, strålade åter nästan öfverväldigande ned öfven oss. En gång uppkomna på korvettens däck, funno vi likväl att utmärkta anordningar i alla afseenden blifvit gjorda, för att så mycket som möjligt vara oberoende af väder och vind. Hela halfdäcket var förvandladt till en balsalong, der det omgifvande soltältet, på ett om den största smak vittnande sätt, var prydt med mångfärgade flaggor, blommor och eklöfsguirlander. När man inträdde idenna salong, möttes ögat först af Norrköpings vapen, omgifvet af Englands, Sveriges, Norges och Ilollands flaggor, och under detsamma låg en refflad kanon med sina kulstaplar. Passionsblommor slingrade sig rundtomkring spelet, och ormbunkar samt löfrika grenär af silfverträdet jemte blommor omhöljde helt och hållet mesanmasten. Flaggkistan var förvandlad till en enda stor divan, under det att stoppade stolar voro placerade å däcket på ömse sidor om densamma. Emellan löfverket syntes klara silfverstrimmor utstråla från de improviserade kandelabrarna, hvars armar utgjordes af bajonetter, och, när då musikens toner häntörande böljade fram och man såg de unga flyga fram i den yra dansen, var hela scenen nästan förtrollande. På batteriet voro å platsen emellan hvarje kanon upprättade små tält af flaggduk, och i hvarje af dessa serverades förfriskningar. Kring spelet nere på batteriet var en jätte-divan och på hvarje sida om nedgången från däck var likaledes en rymlig divan klädd med flaggor. Från en at dessa hade man en vacker utsigt öfver Table Bay genom en af kanonportarne. Eftermiddagens starka värme efterföljdes at en angenäm aftonsvalka. Det 86:te regementets musikkår utgjorde orkestern, och dansen fortgick till kl. 29 e. m. Festen var nu slutad och gästerna skildes åt efter att ombord hafva tillbringat 4 glada timmar, hvilka ej så snart skola förgätas af dem, som finge del af dessa fremlingars gästfrihei. På ett annat ställe i samma tidning läses: Den svenska korvetten Norrköping kommer, efter hvad vi tro oss veta, att lemna Table Bay nästa Lördag den 16:de. Den första hamn han härifrån skall besöka, blifver S:t Helena, hvarifrån han går till Ascension, Westindien, Plymouth och deretter hem. Vi kunna emellertid ej tillåta honom afsegla härifrån, utan att tacka kommendörkapten Lagerberg och hans officerare för den stora gästfrihet, som de visat denna stads innevånare. Nästan från första stund korvetten inkom i Alfred-Dock har han varit tillgänglig för alla de besökande som önskat bese honom, och ingen har kommit derifrån utan att till fullo uppskatta såväl den bjertliga välkomsthelsning som den artighet och det otörställda tillmötesgående, som der blifvit honom bevisad. Det är rätt eget, att så der befinna sig ombord på en utländsk örlogsman, der det engelska språket så talas af alla dess officerare, som fallet är på Norrköping, och det är för oss på det högsta glädjande att kunna som, e ofeet-al:g faltum, UAU. att, oå långt vi kunna minnas tillbaka, dessa farvatten ännu aldrig varit besökta af ett fartyg med bättre disciplinerad besättning. Då manskapet varit i Jand, har också dess goda uppförande fästat hvars och ens uppmärksamhet, och vi hafva ej blett icke sett ett enda exempel på fylleri eller gräl ibland dem, men vi veta derjemte att, sedan Norrköping ankrade i Table Bay, ej en enda landpermitterad sjöman återkommit rörd af starka drycker. Befälet ombord berättade oss med en yiss stolthet, att då det ifrågasattes att intaga Norrköping i docka, man gjort dem uppmärksamma på, att diamantfälten lätt skulle kunna förleda besättningen till att rymma, men intel sådant fall har likväl förekommit. Vi lyckönska chefen och hans officerare till detta faktum, som ensamt i och för sig redan talar volymer till fördel för ej blott den i detta skepp vidmakthållna ordningen utan äfven för den trefnad som der blifvit besättningen beredd. På Kapstadens innevånares vägnar önska vi Norrköping en glad och angenäm segling. Till ofvanstående kunna vi lägga följande, enligt ingångna enskilta meddelanden från S:t Helena: — Korvetten ankom till sistnämnda plats d. 26 December. Det dåliga dricksvattoet i Kap hade emellertid inverkat så ofördelaktigt på besättningens helsotillstånd, att chefen vid framkomsten Ulll S:t Helena ansåg sig böra skicka i land ett par tiotal af manskapet, för att der åtnjuta bättre skötsel än den som kunnat blifva den till del om så många på en gång skulle vårdas ombord. Under tiden håller korvetten under segel i öns grannskap samt seglar hvarje eller hvarannan dag in under land för att efterhöra de ilandsändas helsotillstånd. På vägen mellan Kap och S:t Helena hade uppbördstimmermannen på korvetten aflidit till följd af slaganfall och 2:ne båtsmän hade dött i utbildad rödsot. Af det i S:t Helena landsatta folket hade dock ingen ännu sistnämnda sjukdom utbildad, och genom den af chefen vidtagna åtgärden, att sända dem i land, hvilkas tillstånd kunde ge anledning till att befara sjukdomens öfverhandtagande, hoppades man snart nog