Den professor, som kommit vill detta resultat är för öfrigt den österländske filologen Smith. Som en illustration till hans votum i fråga om d:r Brandes docentkandidatur kan jag anföra en liten kuriositet, Prof. Smith skulle i år börja sina föreläsningar, han befinner sig i auditoriet, bestiger katedern och spejar ut öfver salen. Der synes ej en enda åhörare. Naturligtvis höll professorn ingen föreläsning den gången, men infinner sig påföljande föreläsningsdag i beramad tid. Men icke heller då hade någon åhörare infunnit sig; det är visserligen sannt att väggarne ha öron, men då professorn ej finner sig hugad att föreläsa för dem allena, ser ban sig nödsakad till att för denna termin inställa sina föreläsningar? Denna omständighet är naturligtvis för ögonblicket ett omtyckt konversationsämne här i staden. Emellertid stå äfven andra ämnen på dagordningen: här sysselsätter man sig ilrigt med de två stora karnevalerna, hvilka inom kort skola samla hulvudstadens beaumonde i Kasinos stora sal, den första — konstnärskarnevalen — ailaredan d. 8 Februari, den andra — studentkarnovalen — någon gång i loppet af Mare; der diskuterar man redan på förhand den glänsande fest, som om ett par dagar skall gifvas för fregatten Tordenskjöldsbesättning med anledning af dennas lyckliga hemkomst från det stora tåget i det kinesiska telegrafbolagets tjenst; här talar man om det snart förestående upptörandet af Rich. Wagners Meistersänger på vår k. teater och der ekärskädar man frågan om afskaffandet af vårt nuvarande myntsystem och guldmyntens införande; köpmännen söka att genomdritva en ötvorenskommelso om förminskad butikstid, läkarne ha oerhördt brådtom med det atadigt ullväxande antalet af kopp patienter och den k. teaterns publik applåderar ifrigt en ung violinist, hr Wilhelm Junck, som s. n. uppträder derstädes. Om jag tilllogar att vi ändtligen i år kunna ha utsigt, till att få inrättadt ett meteorologiskt institut för väderlekssignaler samt att de kinesiska telegrafaktierna äro i ett oupphörligt stigande, så tror jag, att jag lugnt kan nedlägga pennan med den öfvertygelsen, att mina läsare i Göteborg icke billigtvis kunna begära att denna gång få veta mera af deras vördsamme Paul Pry.