en sats som hans frånvarande ärade granne velat göra gällonde (br Hierta nemligen, som lemnat sin plats och intagit den undanskymda, rymligare och för hvila beqvämligare vicetalmansstolen, som stod ledig, enär dess rätte innehafvare fungerade som talman). Att, såsom hr Hierta hade yttrat, man vid denna riksdag borde göra afslag till regel och bifall till undantag, vore en metod helt och hållet olämplig, hvarföre tal. också hoppades att nu som förut endast den noggranna pröfningen skulle bestämma besluten. Hr Palander upptog till besvarande hvad sjöministern yttrat, och pastor Törnfelt tog ännu en gång till ordet, hvarefter kapt. Carlsund afslutade diskussionen med vågra anmärkningar mot monitorerna samt mot ett begärdt anslag till en mindre mekanisk verkstad, hvilken tal. ansåg obehöflig — ett kinkigt ämne dock just för hr Carlsund att inlåta sig på, som lätt kunnat erinras om huru många obehag och kostnader ban vållat staten just i detta hänseende. Det har troligen icke undfallit er uppmärksamhet att ingen enda af det egentliga oppositionspartiets grädda i Andra kammaren ansåg lämpligt att nu uppträda mot statsverkspropositionen, då deremot i fjor både grefve Posse, hrr Key och Lyttkens togo del i debatten, äfvenså grefve Eric Sparre som höll sitt odödliga tal rörande jernvägsförvaltning, ett ämne som hvarken han eller någon annan nu berörde, Det synes således, enligt hvad jag förr antydt, att den uppväxande stormen mot ministöron icke skall utgå från statsutskottet utan från konstitutionsutskottet. Vidare torde ni hafva observerat att ingen af statsrådets ledamöter, utom frih. Leijonhutvud oontra kapt. Palander, nu aktade nödigt att till besvarande upptaga de anmärkningar som gjordes, antagligen emedan dessa icke ansågos vara af den beskaffenhet, att de förtjente replikeras. Men derigenom befriades ock hr Hierta från en tillrättavisning för en oriktig uppgift hvartill han gjorde sig skyldig i den enda sakfråga som han berörde. Då han med den k. propositionen i hand uppgaf att ett anslag, stort 10,000 rdr, begärts till skrifvarohjelp åt Kristianstads hofrätt, så är verkliga förhållandet att något så beskaffadt anslag icko begärts. Deremot har ett förslagsanslag, stort 10,000 rdr, begärts, såsom i propositionen uttryckligen angitves, till bestridande at kostnader för hofrätternas förstärkande med extra divisioner. Men om hr Hierta uppgifvit det rätta ändamålet, hvartill anslaget afses, så hade han ej kunnat förneka, hvad allmänt kändt är, att besvärsmålens antal vid samtlige hofrätterna ständigt ökas, hvarföre extra divisioner måste konstitueras för rättaskipningens fortskyndande, och för hr Hierta kan det icke heller vara obekant att det arvode som de adjungerade ledamöterna åtnjuta endast utgör pr månad tredjedelen af det månadsarvode som han sjelf uppbär i egenskap af riksdagsman.