af densamma. Efter några inledande ord af föreläsaren sjöngs till en början af fru Hilda Biörklund en gotlänsk nationalvisa — Allt under himmelens fästes. Derefter sjöngs af fyra damer och en herre en qvintett ur första akten af Naumanns opera Gustaf Wasa. Tal. öfvergick sedan till det egentliga ämnet för aftonens föredrag, hvilket utgjorde en fortsättning af den förra föreläsningen. Det är sorgligt att finna att på samma gång en stor personlighet sänkes ner i jorden, på samma gång sänkes ofta äfven hans verk i glömskans natt. Så har nästan förhållandet varit med en svensk konstnär, hvilken hans samtid lika mycket berömde i hans egenskap af menniska som han varit förtjent af att bågkommas af efterverlden som konstnär. Ty Johan Wikmanson har genom sina verk gjort sig förtjent af att fortlefva i minnet och derigenom erhålla den ersättning som konstens genius bereder sina dyrkare för de svårigheter mot hvilka de så ofta ha att kämpa i lifvet. Wikmanson har ej efterlemnat många verk, men de som finnas äro mästerstycken, och bland dem intaga hans violinqvartetter ett framgtående rum. Dessa qvartetter blefvo efter Wikmansons död offentliggjorda och enligt hans önskan tillegnade Haydn. (En af dessa violinqvartetter exeqverades af direktörerna Czapek och Ållander samt hrr Lindner och Luzek). Den andliga musiken i Sverige har aldrig erhållit någon sådan lyftning och rik utveckling som på kontinenten, synnerligast bland de romaniska folken. Sverige har legat för långt aflägset från Rom och den genuina kåtolicismen, hvari kyrkomusiken ingår såsom en kärna, har ej hår kommit till utveckling. Det fanns ännu i folkandan qvar några minnen från den hedna tiden. Folket bragtes ej genom katolicismens inflytande genast till den tron, att de gamle gudarne voro fantasiens foster, utan att de blifvit förjagade af den nye. Kristendomen egde under medeltiden i Sverige iatet af den mystiskt romantiska anda som betecknar katolicismens poetiska sida och utgör dess blomma. Men om kyrkomusiken ej kom till någon utveckling, var det ingenting som hindrade koralens uppkomst och användande här, och de chismatiska förhållanden som inom detta område gjort sig gållande annorstädes ha ej funnit insteg här. I förra fallet inträffade en reaktion som förvandlade koralen till hvad den nu är, men på senare tider har uti den protestantiska delen af Europa vaknat en stark agitation för koralens återställande till den gamla genuina formen, och äfven i Sverige har frågan blifvit upptagen. Den andliga musikens litteratur har hos oss ej haft talrika representanter. Tal. omnämnde bland dem Vogler, Heffner, Craus och Frigel. Hvad den senare beträffar, är det beklagligt att hans öfverlägsna förtjenster lemnats åt glömskan, något som hos oss ej är ovanligt, och hvilket öde han delade med Wikmanson. Anledningen dertill är förnämligast att söka i afunden, och den som at yttre tillfälligheter kommer i efterhand och drager sig tillbaka, hans namn råkar vanligtvis i glömska. Men genom de musikaliska skatter de lemnat efter sig utgöra frön till ett rykte som en gång skall uppspira med förnyad glans. Skada dock att det är på deras dödsurna. Vid Frigels minnesfest i musikaliska akademien blefvo hans förtjenster uppskattade. Frigels berömdaste verk är hans Försonaren på Oljoberget, en komposition som med hög stil förenar klassisk form och ett verkligt mästerstycke. Frigel afled 1842 vid 92 års ålder. Heeffner verkade — utom hvad han åstadkom såsom kyrklig kompositör — äfven mycket för folksångerna genom sin harmoniska behandling af svenska nationalmelodier. En egen art af folksången, neml. studentsången, omfattades af honom med särskildt intresse. Han blef kapellmästare efter Vogler, till hvilken han ej stod i det bästa förhållande, och dog i Upsala 1833. Vidare nämndes såsom orgelkompositörer Wåhlström, Stenman och Gynther, ehuru ingendera efterlemnat några större verk, Bland svenska kompositörer för öfrigt omnämndes Ferd. Eggert, d:r Strufve, Envallson. Genom dessa musici lärde man i Sverige beundra Haydn. Smaken för den franska musiken spriddes af Envallson och till en del äfven genom Bellman, som till sina visor användt franska melodier, ehuru en del af hans melodier äro af tyskt ursprung. Härigenom uppkom det franska och tyska inflytande som gjorde sig gällande på vår musik. Vidare omnämndes Åhlström, hvilken närmar sig Haydn såsom humoristisk kompositör, och Nordblom, som är mindre naiv än Åhlström, men deremot har djupare känsla, och förnämligast i elegiska melodier eger sin styrka. Hans mest kända stycken äro hymnen Ungmön i lunden, Vin och kärlek, Fädernesland m. fl. Både Åhlström och Nordblom tillgörde den då ännu klassiskt florerande tyska skolan, men med någon fransk uppblandning. Den nyss omnämnda hymnen Ungmön i lundenexeqverades nu af fru Biörklund. Vidare omnämndes blandade musikaliska storheterna Du Puy, kompositören till Agander, Pagander och Winberg med flera, Geyer hvilken under andra förhållanden torde ha blifvit en af ej allenast vårt lands utan verldens förnämsta tonsättare, samt en stjerna som uppgick med den mest lofvande glans men tyvärr snart slocknade — Edvard Brendler. Denne hann blott några år egna sig åt musiken, innan döden afbröt hans bana. Till en början blott dilettant, inhemtade han på otroligt kort tid en hög teoretisktmusikalisk bildning. Bland hans kompositioner är.Spastaras död ett mästerverk som gör heder åt den nation i hvars midt det komponerats. Under det han arbetade på operan Rynoöfverraskades han af döden, och denna opera fullbordades sedermera af en högt stående person (dåvarande kronprinsen Oscar). Brendlers musik ansluter sig till den tyska klassiska skolan. : Att granska nu lefvande kompositörer ingick ej i planen för dessa föreläsningar, men tal. anmärkte att Sverige ännu eger qvar några förmågor hvilka jemte konstnärlig bildning äfven ha melodisk uppfinningsförmåga. Sedan den egentliga föreläsningen dermed var afslutad, uttalade prof. Bauck en tacksägelse till de konstvänner, hvilka, såsom han uttryckte sig, gifvit dessa föredrag färg. Derefter exeqverades at en amatör den vackra hymnen Adla skuggor Ke. ur op. Gustaf Wasa?. i Slutligen uttalade prof. Edv. v. Schoultz en tacksägelse till föreläsaren för de högst angenäma stunder han genom dessa föredrag beredt sina åhörare. . Förmåner från statens sida för enskilda jernvägsanläggningar, I korrespondens frän Stockholm af d. 24 d:s skrifves följanda