jan till obekant ort eller att han, om också zripen på bar gerning, icke kunnat öfverbevisas eller dömas till något strängare straff in några få månaders fängelse. — För 5000 lollars kan den grymmaste mördare friköpa sig från allt straff, försäkrade nyssnämnde idning för en tid sedan. Äfven inbrottstjufvar och andra skälmar visa domstolarne här Staden allt för ofta samma mildhet. Om en sådan gynnare blir arresterad såsom angifven för stöld af t. ex. 2000 dollars, händer det att han ålägges att, för att få vistas på fri fot, anskaffa endast 500 dollars för sin personliga inställelse den dag hans mål skall upptagas. Men lemnande denna summa, jemte kanske ytterligare 500 såsom en liten present åt domaren, i sticket, beger han sig af till en annan marknad med de återstående 1000 såsom god pris, hvarefter målet på rättegångsdagen helt simpelt afskrifves eller uppskjutes -till dess den anklagade bunnit anträffas. Samma liknöjdhet med afseende på farliga brottslingars betordrande till laga näpst tycks vara i det närmaste rådande öfverallt här i landet. Jag har för egen del gjort en bedröflig erfarenhet i den vägen. Charles Franklin, en af Chicagos mest illa beryktade svenska emigrantrunnare, hade nyss blifvit häktad såsom delaktig i det mot en kapten Anderson föröfvade bedrägeriet, hvarigenom denne blef bestulen på 525 dollars, då den stora elden utbröt i Chicago och blef skuld till att Franklin, bland andra tångar, utsläpptes och lemnades på egen hand. Sedan han flera dagar visat sig öfverallt på stadens gator, inträffade han nästan samtidigt med mig i S:t Louis. Anseendo det blifva af ganska stort inflytande på utgången af min egen process mot ett par andra runnare, eller rättare deras mot mig, att Franklin åter toges i förvar, vände jag mig för det ändamålet först till polisen i S:t Louis, dervid framläggande tydliga bevis och utpekande de platser, der han säkert kunde träffas, och sedan pr telegraf till vederbörande i Chicago, men utan åsyftad verkan. Min man skrattade mig upp i ansigtet och hade den oförskämdheten att, sågom en af Chicagos brandskadade, anmäla sig hos en nödhjelpskomite för erhållandet af tri resa hit till Neworleans, som äfven blef honom och hans sällskap framtör hvarje annan gitven. Och här går han nu lika säker för polisen som hvilken ärlig menniska som helst, åtminstone till dess han blifvit beträdd med något nytt snedsprång. Om elden utbrutit blott ett par dagar senare och rättvisan fått ha sin gång, hade troligen han och hans medbrottslingar blifvit dömda till flera års tukthus. Att nu få honom gripen på nytt skulle visst kosta den enskilde mer än ett hundra dollars; och föga uppmuntrande är det under sådana omständigheter för en obemedlad person att gå bröstgänges tillväga mot dylika krabater. För någon tid sedan bevistade jag en ovanlig kyrklig ceremoni å S:t Barbes eller 8S:t Barnabas dag. Det helgon, efter hvilket dagen fått sitt namn, antages af katolikerna vara artilleriets beskyddare (the patron saint of artillery) och hedrades då här i staden med en i sitt slag egen, kyrklig fest, som egde rum i den vördnadsbjudande katedralkyrkan under lÅÅig af erkebiskopen, biträdd af sex arevörd der, och ötversten för Louisianas artilleri-afdelniog. Redan kl. 9 på morgonen hade en stor mängd af de kreolska och amerikanska förnämiteterna intagit sina platser i templet, som hunnit bli i det närmaste tyldt af folk när, vid tiotiden, några trumpetstötar tillkännagåfvo att artilleri-truppen, bestående af omkr. 500 man, var i annalkande. Densamma gjorde Fsörst halt utanför den i närheten belägna byggnad, i hvilken erkebiskopen m. fl. katolska prester har sin bostad. Sedan en ny signal blifvit gifven utträdde hans högärevördighet, i sällskap med sina diacones, prester och öfriga tjenstemän, bärande ljusen, korset, mitran och andra hans embete tillhörande insignier, hvarefter tåget satte sig i gång och stannade utanför kyrkans stora frontingång, hvars dörrar slogos upp. Sedan soldaterna, omgifna af en på knä liggande, angenlig menniskomassa, formerat en linie från kyrkans första trappsteg och öppnat lederna, passerade erkebiskopen och hans sällskap deremellan och inträdde i kyrkan, framför hvars högaltare de knäföllo, allt under klockringning samt en herrlig musik af korsångarne inne i kyrkan och at krigarnes messingsinstrumenter derutanför. Fullkomlig tystnad rådde bland mängden, när den tjensttörrättande presten sedan, starkt och högtidligt, höjde sin stämma och af sångkören besvarades med den heliga högmessans hänförande melodier. Under gudstjensten gick en af presterna fram genom de knäfallande soldaternas leder och meddelade dem välsignelsen. Sedan slutligen en tenorsångare vid härv. franska opera sjungit Veni Creator och efter det en af presterna hållit en kort predikan, tog erkebiskopen, sittande i sin stol, sjelf till ordet. — Det må, vid betraktandet af den stora skiljaktigheten mellan eder och min verksamhet, synas mången märkvärdigt, att jag med stort nöje förklarar eder välkomna hit-, sade han bland annat till krigsmännen.