särskilt i afseende på de båda frågorna or regeringens och församlingens återflyttande til Paris samt om försvarsverkets organisation Till sist förklarade han sig likväl beredd til försök till öfverenskommelse i godo och gicl in på att återtaga sin afskedsansökan. Vic eftermiddagens sammanträde emottog national församlingen Thiers svar och man kände sig synbarligen lättad ifrån den nya krisens tryc kande börda. På aftonen uppvaktade nästar bela diplomatiska kåren Thiers för att till honom öfverbringa sin lyckönskan i anledning af det patriotiska beslut, han fattat. Så var nu för ögonblicket den värsta faran besvuren; men med Thiers kända hetsighet skola väl ännu flera slitningar icke uteblifva. Emellertid måste väl nu af ministrarne åtminstone Pouyer-Quertier afgå, emedan han under alla omständigheter är mera beroende af nationalförsamlingens beslut, än Thiers. Sannolikt kommer han att snart följas af några andra, såsom Simon för undervisningsfrågan och Perier för återflyttningen till Paris och kanske äfven Cissey för försvarsverket. Från Frankrike skrifves i öfrigt, att den person vid namn Cremel, som i Luneville mördat en preussisk officer och blifvit häktad i Chälons, bekänt sitt brott och tillsändt Thiers en petition, hvari han begär nåd i betraktande af de omständigheter, hvilka drefvo honom till brottets föröfvande. Franska regeringen skall hafva erhållit ett formligt löfte från England, att det ej skall höja tullen på viner, huru församlingens beslut om råämnesbeskattningen än må utfalla. Hr Clment Duvernois har blifvit hörd at kommissionen som har att granska leveranserna under krigen. F. d. handelsministern har icke förnekat de oregelbundepheter, som kunna ha förekommit under hans administration, men åberopat nödvändigheten att med den yttersta skyndsamhet sörja för Paris proviantering för den förestående belägringen. Tidningarne, som med uppmärksamhet följa hvad som rörer de orläöanska prinsarne, omtala en stor middag och mottagning, som d. 17 gass af hertigen af Aumale och uppräkna de förnämsta gästerna. Från och med 1873 bli endast sådana elever mottagna i krigsskolan i S:t Cyr, som äro mäktiga det tyska språket. I Portugal beklagar man sig nu öfver den tilltagande emigrationen, och det skrifves derom från Lissabon: Alla menniskor äro öfverens om att beklaga den emigrationsmani, hvilken synes ha bemäktigat sig vårt folk. Hela verlden emigrerar till Nordamerika eller Brasilien. Det är likväl icke arbete, som brister i Portugal. Ingalunda; men det lönar sig icke tillräckligt. Detta är skälet, som förmår fattiga familjer att hoptals begifva sig till nya verlden. De skulle dock göra vida bättre i att begifva sig till våra kolonier i Afrika. Från Rom ekrifves, att påfven, i följd af en förkylning under ett par dagar inställt sina mottagningar, men att H. H. icke kunnat förmås att följa läkarnes föreskrift och hålla sig vid sängen en dag. — Den ena deputationen aflöser den andra i Vatikanen, och det örgår icke någon dag som påfven ej har att mottaga flera tillgifvenhetsadresser. Hans motrlja att hafva någon beröring med de diplonater, som äro ackrediterade hos konungariet Italien, är alltjemt lika bestämd. I London har ett möte af framstående nän egt rum, hvarå man beslöt att hos hanlelsministern anhålla, det ett förslag måtte ramläggas för parlamentet om decimalsystenets införande i mått, mål och vigt. Den första jernvägstränen mellan Tursiet och Europa anlände d. 16 till Stambul, senomskärande den gamla seraljen och stanande nära tullhuset.