Rörelsen tillväxer i de stora industrioch handelsidkande städerna Lyon, Saint-Etienne, Lille, Roubaix, Tourcoing, AÄmiens, Havre, Bordeaux, Marseille etc. äro i jäsning. Handelskamrar, komit6er, sfrihandelstöreningar, enskilda grupper af fabrikanter och handlande, alla deri intresserade blanda sig efter hvarandra i debatten. Protesterna mångdubblas; depescherna från departementerna öfversvämma Versailles och uppmana de deputerade att med kraft motsätta sig de af regeringen så ihärdigt understödda planerna; delegerade för de hotade industrigrenarne anlända också dit från alla håll och kanter, de trängas i kammarens korridorer och uppfylla åhörarläktarne. Inom sjelfva församlingen råder stor verksamhet bland de medlemmar, som äro emot hrr Thiers och Pouyer-Quertiers planer; motförslagen utarbetas, och deras författare förbereda sig för den snart inträffade stund, då man skall nödgas uttala sig för ettdera af de olika beskattningssystemen. Den allmänna debatten är ännu icke afslutad, men den nalkas uppenbarligen sitt slut; det är i sjelfva verket outtömligt; men församlingen börjar, såsom man lätt kan förstå, att tröttna, och talarne ha svårt att tillvinna sig nödig uppmärksamhet. Hr Pouyer-Quertier skall tala i dag. Efter hans tal och replikerna derpå, skall man troligen bestämma sig för att omedelbart skrida till lösningen. Man anställer många gissningar angående de utsigter till framgång, som regeringsförslagen kunna ha. Enligt Journal des Debats, anser man, att Thiers för sig vunnit en del af högern, hvars jordbruksintressen särskilt beröras isynnerhet i afseende på ullen, hvilken spelat en stor roll i denna debatt, och en del af venstra centern, fängslad af de argumenter republikens president framlagt; skatten på råämnena skall bekämpas till det yttersta at en del af högra centern, som stödjer sig på budgetutskottet, och at nästan hela venstern. Mellan dessa båda grupper, till hvilka, allt efter omständigheterna, skola ansluta sig representanterna för de departementer, hvilka äro mera omedelbart intresserade i antingen ullproduktionen eller utförselhandeln, skall återstå ännu en talrik sväfvande massa, af hvilken den slutliga utgången af förveckligen beror och hvilken den verkställande maktens tryckning skall mer eller mindre influeraf. Under denna uppståndelse i Versailles samlades de delegerade från de franska handelsstäderna till ett möte, å hvilket man beslöt att uppmana någon deputerad att föreslå en dagordning, med förkastande af beskattningen af råämnen, och att utse ett särskildt utskott med uppdrag att eftersöka utvägarne till att få ihop 250 mill. fres, utan att skada handelns och jordbrukets intressen. Deputeraden Feray åtog sig att väcka detta förelag. Men samtidigt sökte man å motsatta sidan att få till stånd ett annat förslag, hvilket skulle gå ut derpå, att församlingen skulle principielt antaga beskattningen på råämnen, men utse ett särskilt utskott af 15 personer för revision af tulltariffen. Deputeraden Barthe åtog sig att väcka detta förslag. Så stodo sakerna, då i Fredags dessa båda förslag inkommo. Thiers understödde på det varmaste Barthe och anslöt sig lifligt till hans förslag, uppmanande församlingen att afsluta debatten, som redan varat allttör länge, och göra slut på den konstlade och besynnerliga agitationen. Det oaktadt beslöt församlingen med 377 röster mot 329 att först rösta öfver Ferays förslag, hvilket äfven blef af församlingen antaget med 377 röster mot 307. Detta känsbara nederlag i en af de frågor, som Thiers lifligast omfattat och för hvars utgång i den af honom önskade riktning ban användt hela sin fond af vältalighet, sin erfaMA : :: I TW — MOR a PÅ renbets skatter, sina fyndigheter i repliker och j sin lätthet i behandlingen af siffror, gjorde det t djupaste intryck på den åldrige statsmannen, ! som ock tog det för ett misstroendevotum och I 9 skyndsamt sammankallade ministerrådet, hvil-k ket han underrättade om sin afsigt att, pål grund af församlingens votum, nedlägga presidentbefattningen. Det var helt naturligt, att ministrarne i så fall måste följa med och äfd ven förklara sig vilja afgå. Då nationalförsamlingen i Lördags åter sammanträdde, mötfc ts den derför af ett budskap från Thiers, 1: vari han begärde sitt afsked och underräto ade om, att samtliga ministrarne äfven an4 hållit om afsked. Man kan lätt tänka sig den sensation, som detta budskap väckte inom förF amlingen. Deputeraden Batbic förklarade i i! rela högerns och centerns namn, att omröstfö ingen dagen förut icke inneburit något missroendevotum, och föreslog följande dagordling: Fredagens omröstning utgör ej något nisstroendevotum mot hr Thiers. Vädjande ill hr Thiers patriotism, nekar församlingen tt emottaga den inlemnade afskedsansökan, vilken äfven så godt som enstämmigt anäl 08s, i det endast 6 personer, bonapartister, Ä östade emot densamma. II Derjemte tillsattes en komits, hvilken sa kulle söka att åvägabringa försoning med då Chiers och förmå honom att behålla sin post. aQl sedlemmarne af denna komits begåsvo sig he tkyndsamt vid middagstiden till Thiers och st elgaf honom församlingens vägran att motta-B. a hans afskedsbegäran samt uppmanade hoNn om på det enträgnaste att, betänkande fädera eslandets behof af hans verksamhet, qvarbe tanna som president. Enligt ett af dagens Ti elegram, visade Thiers sig tveksam och utalada fa A LL