nalltorsamungen varit så nara att bringa detta land i en ny och betänklig kris, att både Thiers och hans ministrar begärt sitt afsked, fastän den förre dock återkallat sin ansökan. Denna kris föranleddes närmast af regeringens förslag om tulls åsättande på råämnen (ull, bomull, silke etc.), men der bakom döljer sig i sjelfva verket en stor principkamp: den om frihandel eller protektionism. Frihandeln, det är det fria, af inga eller nästan inga hinder hämmade utbytet mellan nationerna, har under senare decennierna verkligen djupt inträngt i folkmedvetandet. Detta är också helt naturligt, ty jernvägarne omsätta så lifligt både folken och deras produkter, på samma gång de drifva menniskorna till insigt i tidens värde, att åtminstone tullgränserna måste allt mer och mer försvinna, de der endast försena utDytet och fördyra de resp. produkterna. Genom detta stora utbyte, denna snabba omsättning ökas äfven de materiela intressena i hög grad, och alldenstund dessa städse varit en vigtig faktor, der det gällt ökandet af de andliga intressenas gemenskap, ha män, hvilka ega politiskt sinne och ingalunda äro blotta drömmare, med glädje velat i denna sakernas utveckling se ett förebud till en, visserligen långsamt, men säkert mognande öfvertygelse om, att de materiela intressena skulle efter hand så nära hopslingra folkens välståndsförhållanden med hvarandra, att de skulle mer än någonsin bäfva tillbaka för ömsesidiga krigiska brottningar, de der endast skulle öfver deras hufvuden bringa ömsesidiga olyckor och djupt ekada såväl de materiela intressena som de andliga. Det var ursprungligen från England, som frihandelstanken praktiskt utgick. Den trädde först fram i den stora åtgärden med spanmålstullarnes upphäfvande, genom hvilken det allt mera stadgades som princip i den ekonomiska lagstiftningen, att tull å de oumbärligaste lifsförnödenheter är ogiltig och orättvist drabbande de fattigare klasserna. Efter hand utvecklade sig i England tanken allt mer och mer, tills man fann det bäst att hufvudsakligen inskränka tullen till några få kassaartiklar, hvilka stodo ett streck öfver kategorien litsförnödenbeter, men likväl voro föremål för allmän förbrukning. Härmed var det stora steget taget från skyddstullar till finanstullar — och allt har visat, att England af denna åtgärd skördade stora fördelar och kunde se sin nationalrikedom tillväxa i en alldeles otrolig grad. Manchestermännen, som hufvudsakligen uppboro denna finanspolitik och sökte att införa den äfven i de andra europeiska länderna, vände sig ifrigt till det mycket förbrukande och mycket producerande Frankrike. Cobden utvecklade i lysande bilder, med stark kolorit, en herrlig framtidstafla öfver resultaten af det allmänna utbytets underlättande i frihandelns riktning. Kejsar Napoleon, som egde ett lätt emottagligt sinne och med förkärlek omsattade stora politiska vyer, vare sig att de gingo ut på en romantisk expedition tör återupprättande af Montezumas tron och återöppnandet af Mexicos sagolika guldgrufvor, eller de gällde ett allmänt utbyte mellan folken, fängslades at Cobdens framställning, och hans vän och statsman Rouher såg med praktisk blick, hvilka stora fördelar denna frihandel skulle bringa Frankrikes industri och handel. Med en egenmäktig handling ingick då Napoleon handelsfördraget med England, följdt af dylika fördrag med andra länder, äfven Sverige, och bröt sålunda fullstindigt med det gamla skyddstullsystemet. Till en början framkallade detta plötsliga omslag i Frankrikes handelspolitik starka stornar i detta land, hvilka dock undertrycktes genom den autokratiska styrelsemetoden. Etor hand har man också ej allenast förlikt sig ned frihandeln, utan äfven funnit den vara — 0 0 Mite ÅA FOA MA AR RR — len lyckligaste; ty under dess regime bar d Frankrikes handel stigit i en otroligt växande m Progression och den allmänna välmågan så be-sl ydligt ökats, att det i våra dagar lemnar fa-li delaktiga bevis derpå. på Kom så kriget med Tyskland och neder. I 1: agen och den deraf följande oerhörda krigept kadeersättningen, hvilken kräfde af folket fö törre bördor, än dem som den vanliga bekattningen hittills lemnat. Thiers, som unfö er kejsardömet på det lifligaste bekämpat vs nyhetsmakeriet i handelslagstiftningen, ville fö öka att uttå de medel, han behöfde, genom de örhöjda tullar, medelst hvilka han skulle kunna gt fter hand bryta ned frihandelsprincipen, omag ntetgöra handelsfördragen och i detta fall föra sm et tillbaka till hvad det var uader de gamla, F. oda tiderna, då hvarje folk lefde för sig och lir et ena betraktade det andra som en fiende denna sak, mot hvilken man skulle vara på I g0 n vakt. I enlighet med denna sin plan skatut de Thiers sig en för protektionistiska åsigan ör känd finansminister Pouyer-Quertier, i förI re; ning med hvilken han uppgjorde en budget, sir hvilken inkomstberäkningarne grundades till djisentlig del på förhöjda tullar, under det han so imtidigt inlät sig i underhandling om antin-sk. en upphäfvande af eller betydande inskränk-ke ngar i den af handelsfördragen principielt gri adgade frihandeln. sid En del frisinnade nationalekonomer och mi idra uppträdde emot denna beskattningsmeve! d, och särskildt ifrade den högt ansedde na-san onalekonomen Wolowski, deputerad för Pates 3, i nationalförsamlingen deremot. Underhv: ödd af venstern och en del af venstra centad rn uppställde han, som motsats mot regehål ogens plan, den hittillsvarande tullagstiftnin-sen ns bibehållande, hvaremot statens ökade san hof skulle tillgodoses genom en inkomstskatt. I hel