frågade hon i den tron att hennes drömmar varit pro setiska. — Nej, nej, jag ämnar ej göra det; churu ni sade mig att han skulle vara till min disposition, och jag vis aerligen någon gång ämnar göra anspråk på honom. Jag kan ej låta honom växa upp som en fullkomlig främling för mig. — Gud välsigno honom, hvad han ser dugtig ut Ack se ej så rädd ut, fortfor han i lugnande ton, oroac af den dödliga blekhet som utbredde sig i Clarissas an sigte; jag har blott kommit för att se min gosse innar — Ja, saken är den att jag är betänkt på att resa unde: ett par ar. Det har blifvit en vurm att resa till Af. rika i våra dagar, och det är ej utan att jag smittats deraf. Clerissa såg på honom med förundran. Denna plötsliga håg för utländska resor föreföll henno mycket besynnerlig hos honom. Hon hade varit van att anse hans håg uteslutande upptagen af nya täckdikningsmetoder monsterbyggnader och utvidgningen af hans gods. Hans fantasier, trodde hon, gällde gränserna för hans jord, dessa gränser som oupphörligt utvidgades, i samma mån nys jordsträckor inköptes och lades till det stora godset. Kunde han lemna Arden och det lilla kungarike han der bildat åt sig för att tåga igenom Afrikas sandöknar och samspråka med kafferhöfdingar under tropikernas stjernhimmel? Mr Granger satte sig ner på den fällda trädstammen vid sin hustrus sida och lutade sig ner öfver sin son för att sakta kyssa honom utan att väcka honom. Sedan han tryckt en lång kyss på den lilles mjuka kind, satt han under några minuter tyst, betraktande sin hustru. Det var endast hennes profil han kunde se; men han märkte att hon såg sjuk ut, sjukare än hon sett ut att vara då de skildes åt i Ventnor. Åsynen af det bleka ansigtet med dess oroliga uttryck rörde honom djupt. Just i detta ögonblick glömde han att det fanns en sådan person som George Fairfax till i verlden; glömde hvad hon brutit mot honom, längtade att trycka henne till sitt hjerta