DIäm TAM MURARE GISauvauud VVAV 1110n0 Rattegangsoch Polissaker Poliskammaren. Egendomlig stöld. Förre kronoarbetskarlei Carl Gustaf Winberg hade d. 15 d:s på e. m. å St Eriks torg kommit bärande med en 25 fot lång spira hvarför han af den derstades patrullerande poliskon stapeln, som misstänkte att Winberg stulit spiran fö att använda den till bränsle, blef anhållen. Vid för höret erkände Winberg att han stulit spiran frår byggmästaren F. O. Pettersson, som f. n. har ett hu: uuder byggnad vid samma torg. Målet remitterades till rådhusrätten och tilläts Winberg att vistas på fri fot. stöld af tågvirke. Sedan målaren Petter Aror Pettersson, boenue i huset n:o 128 i Majornas 1:a rote, anmält att natten till d. 16 d:s från honom olofligen tillgripits omkr. 3 centner tågvirke, tillsammans värdt 25 rdr, som varit förvaradt i en olåst bod i sagda hus, så har polisöfverkonstapeln G. Andersson i Tisdags för denna stöld anhållit arbetskarlen Carl Fredrik Lindgren, boende i huset n:o 139 af ofvannämnda rote. Vid anställd visitation i Lindgrens bostad hade derefter påträfsats 3 låå 13 e. af det stulna tägvirket och har Lindgren vid det med honom anställda törhör vidgått att han i Måndags afton i Petterssons bod stulit dels det i hans bostad funna tågvirket och dels 1 122. 18 6å tågvirke, som han för 75 öre försålt till enkan Lovisa Follin i Majornas 2:a rote, men förnekade Lindgren att han stulit något mer tågvirke än han sålunda uppgifvit. Den vidare ransakningen remitterades till rådhusrätten och blef Lindgren införpassad till cellfängelset. Amatör af oltunnor. Ölutköraren J. A. Johansson hos bryggaren L. Börjesson på Stampen hade i Tisdags å ett nykterhetsvärdshus vid Skolgatan aflemnat en tunna dricka, men då han en timma derefter skulle afhemta den tömda tunnan var densamma, sem blifvit ställd utanför nykterhetsvärdshuset, borta och antagligen stulen af någon förbigående erson. P Samma dag på e. m. hade en poliskonstapel a Fisktorget anhallit arbetskarlen Carl Andersson från Landalabergen, då han till salu utbjudit berörda tunna och har Andersson vid förhöret uppgifvit att han sagda dag på e. m. på Skolgatan påträffat några pojkar lekande med tunnan, hvarför han, som förut varit anställd hos hr Börjesson och igenkänt tunnan såsom dennes tillhörighet, fråntagit pojken densamma för att bära den till hr Börjesson. På Fisktorget hade han emellertid sammanträffat med en obekant person som föreslagit honom att sälja tunnan, hvartill han dock nekat. Sanningsenligheten af dessa uppgifter bestredos dock af flera personer som hört Andersson ensam utbjuda tunnan till salu. i liskammaren blef han införpassad till cellfängelset för undergående af 3 dagars fängelse vid vatten och bröd för fylleri och kommer målet att åter förekomma d. 22 d:s. Rådhusrätten. Falskmyntarebolaget n:o 1. I slutet afsistl. November månad blefvo, såsom vid denna tid omnämndes, för första resan stöld straffade arbetskarlen Johannes Olsson från Bolstads socken, för snatteri straffade arbetskarlen Gustaf Adolf Johansson — ej Carl Andersson, som han först uppgaf sig heta — från Ulricehamn samt ogifta Maria Svensson från samma stad häktade härstädes såsom misstänkta för tillverkning och utprångling af falskt mynt af tenn föreställande 25-öringar af silfver. Uti Johanssons och Maria Svenssons bostad i huset n:r 202 af Majornas 1:ste rote hade nemligen anträffats fyra stycken läderbitar och några tennbitar, hvilka synbarligen användts till förfärdigande af falskt mynt. Vid förhören uppgaf Johansson att sedan Ölsson af läderbitar, genom att uppblöta dem i varmt vatten, förfärdigat en stamp för åstadkommande af falska 25-ören af tenn hade han försökt stöpa dylika mynt, hvilket dock misslyckats och sade han sig icke heller ha utprånglat några falska mynt. Huruvida Olsson gjort det visste ban ej, men sjelf hade Olsson för honom berättat att han äfven kunde tillverka falska sedlar. Olsson, som hitkommit i somras och då tagit värfning vid Göta art. reg:te, derifrån han dock blef utstruken, så snart det blef bekant att han var straffad för stöld, sade deremot att det var Johansson som sagt sig kunna tillverka falskt mynt och uppmanat honom att dermed vara sig behjelplig. hvilket han dock icke kommit att göra. Han erkände deremot att ban för Johansson omtalat att han förut varit med om myntförfalskning, men något sådant hade aldrig skett, utan var denna uppgift diktad. Maria Svensson uppgaf att hon sett Johansson och Olsson gemensamt förfärdiga en stamp af sulläder för tillverkning af falska 25-ören, och hade hon äfven sett dem förfärdiga sådana mynt genom att i stampen ingjuta nedsmälta tennknappar. Sjelf nade hon dock icke tagit någon befatining med myntförfalskningen. De afhörda vittnena hade icke haft några upplysningar som kunnat leda till öfverbevisandet om att de tilltalade förfärdigat falskt mynt, men väl att Johansson och Olsson gjort försök dermed. På rrund häraf dömde rådhusrättens tredje afdelning i Thorsdags Johansson och Olsson att för det de i ippsåt att eftergöra mynt förfärdigat stampar, hvarned sådan förfalskning verkställas skulle, den förre ill två och den senare till en månads fängelse. Pisan Maria Svensson kunde deremot ej för utprånging eller ntgifvande af falskt mynt till saken fällas. Då Andersson i Thorsdags inställdes inför poö