soner. Från Utlandet. En man, som på sin tid spelade en stor roll i Frankrike och särskilt var en kraftigt medverkande häfstång till det andra franska kejsardömets uppkomst, har i dessa dagar aflidit, neml. hertigen af Persigny, som i Nizza dukat under för ett svårt ryggmärgslidande. Jean Gilbert Victor Fialin, hertig af Persigny, föddes d. 11 Jan. 1808 i Saint-GermainLespinasse i Loiredepartementet, förlorade redan år 1812 sin far, som var officer under Napoleon I, i slaget vid Salamanca och erhöll sin första uppfostran i en onkels hus. Han iogick vid 17 års ålder i militärtjenst, der han, fastän från hemmet hysande rojalistiska tänkesätt, vanns för det liberala partiot och tog en mycket verksam del i den militära rörelsen för julirevolutionen. Fastän den sak segrade, som demonstrationen gällde, så anklagades Persigny likväl på grund af sin delaktighet deri för insubordinationsbrott, hvarför han fick afsked. Utan förmögenhet och utan rekommendationer begaf den afskedade underofficeren sig år 1833 till Paris, för att der söka en anställning, var en tid medarbetare i Le Temps, olef mycket ifrig anhängare af St. Simonisterna och följde tillochmed sader Enfantin till Menilmontant för att söka praktiskt tillämpa den St. Simonistiska läran. Mot slutet af år 1832 uppehöll han sig derefter flere månader i Vende, der hertiginnans af Berry närvaro gifvit signalen till det borgerliga kriget, och redigerade efter sin återkomst till hufvudstaden en legitimistisk korrespondens för provinstidningarne. Han återtog då äfven den titel af herre af Persigny, som tillhörde hans familj sedan tvenne sekler tillbaka, fastän den under lång tid icke mera burit densamma. Genom en uppmärksam läsning af Memoirerna från St. Helena vunnen för bonapartismens sak, ville Persigny skaffa partiet ett organ och grundlade för detta ändamål 1834 revyen FOccident frangais, af hvilken likväl blott ett enda nummer utkom på grund af bristen på penningar. Den ifver, hvarmed han i denna skrift prisat den napoleonska tanken såsom århundradets frälsning, förskaffade honom bekantskapen med exkonungen af Spanien, Josef, och ett rekommendationsbref till prins Ludvig Bonaparte, som då uppeböll sig i Arenenberg vid Bodensjön. Detta var inledningen till det vänskapliga förhållande, hvarunder Ludvig Napoleon småningom skänkt Persigny hela sitt förtroende och denne under flere år gifvit prinsen bevis på uppoffrande tillgifvenhet. Han egnade sig med stor ifver åt den napoleonska saken, sparade ingen möda för att organisera ett imperialistiskt parti, genomreste för detta ändamål Frankrike och Tyskland och ingaf första tanken på anloppet mot Strasbourg. Den i anledning häraf uppsatta anklagelseakten skildrar honom s8om en man med hufvud och beslutsamhet, verksam, intelligent, öfverallt närvarande, der det gällde att vidtaga förberedelser för sammansvärjningen eller att vinna anhängare, och mer än någon annan invigd i bemligheten af hela sammansvärjningens driffjederHvad angår hans delaktighet i utförandet af Strasbourgerkomplotten, så var det han som tog tillfånga prefekten, begaf sig till prinsen i Fnkenmattkasernen och blef med honom häktad, men kom undan genom en list af m:me Gordon; han irrade under någon tid omkring i Schwarzwald, reste derefter uppför Rhen och begaf sig till England, hvarest han år 1837 offentliggjorde en berättelse om prins Ludvig Napoleons företag, i hvilken han tillskref ödets nyck dess misslyckande. Fyra år senare, i Juli 1840, deltog Persigny äfven i den felslagna expeditionen mot Boulogne och syntes denna gång som anklagad inför pairskammaren, hvilken dömde honom till 20:årigt fängelse, oaktadt hans vältaliga försvar som stödde sig på den napoleonska dynastiens legitimitet. Under sin fängelsetid skref han en bok om de egyptiska pyramidernas nytta, i hvilken han sökte bevisa att ändamålet med detta jättelika byggnadsöretag varit att skydda Nildalen mot ökenzandens öfversvämning. Vid underrättelsen om Februarirevolutionen skyndade Persigny till Paris och började nu att med outtröttlig verksamhet begagna de snabbt vexlande förhållandena till förmån för den napoleonska saken. Han satte sig i förbindelse med medlemmarne af den napoleonska familjen, samlade dess anhängare omkring sig, organiserade. dem till en förening, skaffade napoleonismen anhängare inom pressen, bufvudsakligen inom organer, hvilka. hade inflytande på massorna. genomreste denartamanten