Familjen Lovel ). Roman at M. k. Bradaon, förf. till Lady Audleys hemlighetm. fl. Dessa ord voro knappt uttalade förr än det hördes en hård knackning på dörren dernere, så blef det tyst ett par minuter, och derefter hördes hastiga steg i trappan — steg som kommo Clarissas hjerta att häftigt slå. Hon satte sig ner vid bädden, fattade ett fast tag i densamma, som ett öfverraskadt vilddjur vaktande sitt yngel för jägaren. Dörren öppnades hastigt och Daniel Granger kom in i rummet. Han gick rakt fram till bädden och lutade sig ner för att se på sitt barn. Gossen hade yrat under natten, men hans hufvud var nu temligen redigt. Han kände igen sin far och smålog — ett litet matt småleende som gick den starke mannen till hjertat. — Min Gud, hvad han är förändrad! utropade mr Granger. Huru länge har han varit sjuk? — Något mer än en vecka, sir, stammade Jane Target bortifrån en vrå af rummet. — Mer än en vecka! och jag har först i dag blifvit underrättad om hans sjukdom genom ett telegram från lady Laura Armstrong! Jag ber om förlåtelse, lady Geraldine, jag märkte er ej förr än nu. Jag har er systers godhet att tacka för att jag kommit i tid och kan få se min gosse innan han dör. — Vi ha godt hopp om att kunna rädda honom, sade Geraldine. 2) Forts. fr. N:o 14.