Ett privatbref från en af mina bekanta, om fått anställning i det kinesiska telegratolagets tjenst, skulle kunna sätta mig i tånd att berätta åtskilligt om samme Tsengcwo-fau. Jag förutsätter emellertid att han är mina venska läsare så der temligen likgiltig och ag vänder derföre samtalet på en annan furstig personlighet, för hvilken man nog hyser större intresse. Det är vår danske kronprins. Efter att gånDg på gång ha skjutit upp densamma ha våra danska frimurare ändtligen begått den högtidliga akt, hvarigenom han installerades som logens stormästare. Det var en utomordentligt vacker festlighet, säga frimurarne sjelfva, men mera berätta de naturligtvis heller icke. Svenske konungen lät sig representeras genom kabinetiskammarherren grefve Jallaa, som synes ha gjort ett särdeles godt intryck på alla. Man anser denna kronprinsens befordran till stormästare vara af stor betydelse för logen och man betraktar det för öfrigt såsom mycket lyckligt för kronprinsen sjelf. Han får nemligen derigenom i frimurarno en fast stab af absolut tillgifna anhängare och i våra demokratiska och revolutionära tider måste — det faller af sig sjelft — en dylik stab vara af ytterst stor betydelse och nytta för en kronprins och en tillkommande konung. Mon har han då icke en sådan stab i hela det danska folket? frågar ni. Der framkastar ni ett ett temligen ömtåligt ämne. Jag har emellertid vid åtskilliga tillfällen och på åtskilliga sätt sökt att öfvertyga mig om hurudan ställningen egentligen är med afseende på detta kapitel och jag tror mig kunna temligen bestämdt besvara frågan. Vår kronprins är, som ni förmodligen känner, icke någon särdeles begåfvad man, deremot anses han i allmänhet vara i besittning af mycken värma, med ett hjerta lågande af en ädel hug att uträtta allt som kan uträttas för land och folk samt begär att följa med sin tid. En stor del, ja, kanske den största delen af danska folket, betraktar detta såsom tillräckligt för en konstitutionel konung, och de skulle derföre med glädje, eller åtminstone utan bekymmer, se honom bekläda tronen. Det finnes desautom ett drag af honom från allra sista tiden, som ej så obetydligt förökat hans anhängare. Man erinrar sig ännu den glödande sympati, hvarmed hela det danska folket under tilldragelserna i det fransk-tyska kriget ställde sig å Frankrikes sida samt önskade att äfven vårt lilla fädernesland skulle gripa aktift in i striden. Innan de händelser passerat, hvilka ingen menniska kunde ana, måste en sådan önskan betraktas som det alldeles naturliga resultatet af ett patriotiskt sinnelag. Och jag vill till och med nästan påstå, att dettas styrka kunde mätas efter önskningarnes häftighet och intensitet. Vår konung hyllade, som ni kanske erinrar er, ej samma åsigt som sitt folk. Kronprinsen deremot talade i statsrådet varmt för en alldeles obetingad anslutning till Frankrike; detta var måhända opolitiskt, och det var, som händelserna sedermera visade, oklokt; men det var derjemte något annat, det var uttaladt i den fullkomligaste öfverensstämmelse med hela folkets opinion och detta har folket kommit ihåg. Kronprinsens uppträdande vid detta tillfälle har tillvunnit honom många hjertan. — u — — emoåUlIS se på 2 rnningen. nå framt jag berättade, att hela danska folket hyste kärlek till den eventuelle tronföljaren och att det för öfrigt är besjäladt af ett rojalistiskt sinnelag. Kunde man tänka sig det omöjliga: ett danskt plebiscit, håller jag för ganska troligt, att det konstitutionela konungadömet skulle få röstmajoritet för sig, men jag tror tillika att dess seger öfver republiken långtifrån skulle kunna inregistreras bland de mest lysande. Ni kan nemligen påträffa republikaner inom alla våra politiska läger, i alla åldrar och inom alla klasser. Jag talade häromdagen med styresmannen för Dansk Arbejdessamfund, Lucianus Kofod. Att denne sjelf är republikan känner man måhända till äfven hos er i Sverige; men han berättade mig derjemte något annat, som är rätt betecknande, han berättade, att der alltid, då det inom hans samfund repas om en bål pensel, utbringas en skål för republiken Sympatierna i denna riktning ha sålunda till och med trängt ner till den mera betänk: samma och lugna arbetsklassen — här är na turligtvis alls icke fråga om socialisterna — har detta besök verkligen egt rum d. 13 d:s, då vice konungen med en talrik svit besökte danska tele grafstationen derstades. Bland kineserna i Shangha antages allmänt att vicekonungen af den kejserlig regeringen fått i uppdrag att anställa undersöknin gar om telegrafväsendet och göra förslag om des införande i Kina. Red:s anm. rm nn ach fattade Clarissas båda händer, h