Valmännen i den irländska staden Limerick ha d. 10 d:s gjort en demonstration till ära för sin representant inom parlamentet, ledaren för den s. k. Home-Rule-rörelsen (agitation för Irlands sjelfstyrelse), den ansedde advokaten Isak Butt. Denne emottogs kl. 1 middagen på bangården af c:a 6000 personer, hvilka beledsagade honom i vagn och till fots, med flygande fanor och gröna kokarder hän till ODonnells staty på torget. Butt och flera andra framstående personer sutto i en vagn, dragen af hvita hästar; musikkåren blåste melodien: Se, der kommer den segerrike hjelte! Vid statyn höll Butt ett tal till den församlade mängden, hvari han tackade denna för dess sympati och motträdde ett at inrikesministern lord Hartington nyligen hållet tal mot Irlands sjelfstyrelse, i det han framhöll, att ministerns yttranden om fasthet och uthållighet från regeringens sida troligen icke voro någonting annat, än ett förord för tvångsåtgärders tillgripande. Butts motförklaring gick ut derpå, att den irländska nationen borde möta regeringen med tålamod och ibällighet, men tillika med det fasta beslutet, att dess land skulle vara fritt. Han tillade: Ve den minister, som vill blanda sig i våra konstitutionella rättigheter. Jag hoppas, att det ej finnes någon ibland eder, som vill fördraga att vara träl! Om aftonen var en bankett anordnad på teatern, i hvilken deltogo c:a 100 personer, deribland 5 parlamentsmedlemmar, borgmästarne från de närmaste städerna o. s. v. Då drottningens skål utbragts, ville musiken spela upp den engelska folksången, men måste upphöra igen på grund af sällskapets hyssjande och groans. De tal, som derefter höllos, voro till det mesta riktade mot utländingen lord Hartington, i hvars senaste yttranden man såg en hotelse mot Irland. Då Buttreste sig, ropade församlingen: Välkommen, vår representant! Lefve Kellys (den för mord öfverbevisade, men af jury frikände irländaren) försvarare! Butt erinrade sina vänner om, att det var en tung och allvarlig kamp, som förestod, alldenstund man icke allenast måste strida emot Englands hela makt och förderfliga inflytande, utan äfven mot partihatets och bigotteriets dämoner i sin egen midt. Man borde vara fast besluten att icke låta skrämma sig, och han litade på, att man skulle stå honom trofast bi. Han hade icke inträdt i parlamentet för att opponera mot den eller den regeringen, utan för att återeröfra landets nationala rättigheter. Hans vänner hade i sin makt att visa verlden, att det var omöjligt för England att utan undantagslagar (belögringstillstånd) regera öfver Irland. Om regeringen gaf Irland samma författningsenliga sjelfständighet som England, skulle unionen icke vara ett år. Om sådana tvångslagar, som dem Irland måste tåla, utfärdats i England, skulle folket gjort uppror. Butt slöt med att uppmana sina vänner till att upptaga alla samhällsklasser och alla trosbekännelser i sin Homtesrule association.