)0lönades utan tyitvel med ett Icke betydelelöst byte. I ersättning förskaffade Tammays ioflytande åt Erie-herrarne litet makt, vilken ingen fientlighet å de miasledda och harmsna aktieegarnes sida kunde störa. Den korrumperade lagstiftande församlingen i Alany, med hvilken mr Tweed kunde handskas efter behag och hvilken stod lika mycket under hans inflytande, som domarena Barnard och Cardozos under mr Fisks, fattade ett beslut, som bekräftade Erie-Ringen i dess myndighet för minst fem år. Nu började honingperioden i mr Fisks lif. Han och hans kamrater förflyttade sitt högqvarter från Eriebanans gamla anspråkslösa kontor till en centralt belägen, ståtlig marmorbyggnad. Här byggdes ett operahus, hvars direktör blef mr Fiek, rikligt försedt med enskilda våningar för cheferna och byråer för bolaget af furstlig prakt. Här sammanträffade de allierade Erieoch Tammany-makterna för att koka ihop sina handlingsplaner på banketter, mera utsökta och dyrbara, än de fester, som les fermiers 9eneraur eller de indiska naboberna gåfvo i sista århundradet. Fisks och hans kamraters slöseri bländade de okunniga och bestickliga massorna. Öfversten blef populär bland valmännen, och hans allians blef alltmera värderik för Tammany-magnaterna. Tillochmed hans misslyckande i guldkonspirationen i September 1869 närmade till honom mängden af penningdyrkare genom det djerfva i planen. Försöket att göra guld var nu der den förfärliga veckan så nära att fullständigt lyckas, att det för inbillningen vid Wall-street liknade Hannibals eller Napoleons nederlag — en Ödets seger öfver Snillet. Ända tills helt nyligen, då skakningen af Tammany-Ringens fall kändes af den allierade makten, var öfverste Fisk allsmäktig i sin makt öfver bolaget, präktig i sitt slöseri, hänsynslös i sina nöjen, omtyckt af pöbeln, blindt lydd af sina kreatur inom lagstiftande församlingen och vid domarebordet. Helt nyligen måste han likväl ha kännt sin sjelfherrskarebyggnad — ty han hade tillskansat sig fullt välde öfver sin kamrat Gould — darra under sina fötter. De domstolar, hos hvilka han brukade söka sin tillflykt, då han hotades, tycktes icke längre vara trygga mot rättvisans inträngande, och det var tvifvelaktigt, huruvida den gamla metoden att utgifva bedrägliga säkerhetspapper kunde återigen försökas med framgång. Newyork afvaktade just nyss med nyfiken förväntan, hvad den kraftige Åamiralen— så benämnde man med beundran kommendör Vanderbilts besegrare — skulle tillgrip.. Mörda rens kula har afklippt alla dylika spörsmål och lemnat oss i tvifvel om, huruvida James Fisk var på sistone mattk eller om hans fruktsamma tankekraft icke hade i ordning ett passande vapen för att möta den stundande krisen. James Fisk var född i den puritanaka staten Vermont, och han visade liksom alla eGrönabergsgossar — Unionens skottar — tidigt lust för affärer. Men det var ej på en alltjemt mödosam bana, som James Fisk ville vandra tramåt. Hans far var en i Connecticutdalen kringresande krämare; men då han öfvertog affären, skaffade han sig en ofantlig, praktfullt målad vagn, hvilket väckte oro hos den konservative gamle. Men vagnen skaffade sin egare förtjenst, och hans företag gaf honom snart kredit i Boston, der han under kriget skapade sig en förmögenhet. Men sedan han väl förtjent penningar, brann han at otålighet efter att mångdubbla eller bli af med dem; och han drogs af en naturlig attraktionskraft till Wall-street (Newyork). Der sammanträffade han med Drew och Gould och inträdde på den ärelystna stig, som ledde honom genom så mycken smuts till en sådan höjd af framgångsrik, fåfäng, epikureisk skam. Tillochmed i Newyork, i sjelfva Wall-streets luftkrets, kunde han ha begagnat sin obestridliga förmåga, sin rikedom på utvägar till att hopa rikedomar genom icke vanhederliga medel. Men den anda at korruption, som hittills förskämt allt offentligt lif i Newyork, tillåter ej män, som göra törvärfvandet af rikedomar till sitt främsta lefnadsmål, att vara hederliga, säger Times. De veta, att de kunna genom bestickning köpa sig makt och njutning och rikedom, och de tveka ej om att begagna tillfället. Tills allmän-andan i Newyork höjt sig, skola eådana män som James Fisk, vidunder i penningspekulationer, alltid vara möjliga; och eftersom de äro möjliga, skall ej allenast Unionens förnämsta handelsstad misskrediteras genom en sådan apotheos af lyckligt bedrägeri, som den Erie-chefens earrire haft att uppvisa, utan skall den allmänna friheten äfven ibland råka i allvarsam fara genom samlandet af så stor makt i händerna på en enda samvetslös man. Mördarens pistol dödade endast James Fisk, under det att den förskämda, den brottsliga anda, hvars förkroppsligade representant han var, ännu är lefvande och stark — i Newyork. Det måste erkännas, att denna likväl så knappa lefnadsteckning på ett förfärande sätt blottar hela den afgrund, hvari Newyorks samhälle sjunkit och af hvilka dämoniska makter det beherrskas. Såsom ytterligare bevis derpå må nämnas, att underrättelsen om Fisks död väckt den största sensation i Newyork och högeligen upprört massorna, hvilka afgudade den slösaktige svindlaren, derför att han korrumperade dem, genom att nära med sitt stulna guld deras lidelser. Massorna hålla sig samlade kring hans mördare Stockes fängelse, dar an battaarga trunratvrkia Wåt unnetaällag tr ro ss mA AA —M AA ÅA M nu bl — AM Pr OO OO SL 0O PM