et tyckas lagarne vara milda Trots förbuet deremot, går hvarje man beväpnad, och inge dröjer det ej efter det ordvexling melan ett par personer uppstått förrän dolkarne ragas eller revolvrarne afskjutas. Med Sönlagens helighållande besvärar man sig här cke så särdeles. Flertalet af handelsbutiker, ma värdshus, teatrar och öfriga förlustelseställen samtsalla s. k. Markets (öppna, på ett org befintliga salubodar) hållas tillgängliga ill sent på qvällen och jernvägståg korsa hvarandra. Spelhus och previlegierade platser för osedlighet florera här i en förfärande grad och deras hemska inflytande torde nätt och jemnt uppvägas af det från kyrkorna, skolorna och de allmänna välgörenhetsinrättningarne utgående. — Jag är angelägen att, efter hvad som här ofvan blifvit sagdt, påminna läsaren om det orätta uti att döma Aela Amerika på grund af tillståndet särskildt inom någon eller några af dess långt från hvarandra belägna stater. Det är kändt, att Södern i fråga om civilisation och rättsbegrepp står ett långt stycke efter Norden, ehuru det för dem här nere på senare tiden gått och oupphörligen går framåt med stora steg. Innan jag afslutar detta bref, vill jag med ett par ord beröra några förhållanden i Chicago, till hvilka min tanke ledts genom ett i tidn. Hemlandettill allmänheten i Sverige stäldt och af en i Chicago bildad svensk nödhjelpskomitå utfärdadt upprop, hvilket af en händelse nyss kom under mina ögon. Genom de med hvarandra i det närmaste öfverenestämmande, ganska tröstande underrättelser, som jag dag efter dag mottagit från i Chicago qvarboende pålitliga vänner, har jag låtit mig öfvertygas om, dels att god arbetsförtjenst f. n. på platsen erbjudes och fortfarande för längre tid skall erbjudas i första rummet hvar och en af de arbetare som genom den nyligen timade olyckshändelsen lidit någon förlust, och dels att de millioner dollars, som för de brandskadades räkning redan fråa olika platser i Amerika och Europa blifvit öfversända till den allmänna nödhjelpskomitn i Chicago, skola, så långt icke undantagsvis annat blifvit af någon gifvare bestämdt, efter behof och utan afseende på nation, fördelas bland dem af olyckan svårast hemsökta. Detta är för öfrigt icke annat än hvad alla amerikanska tidningar försäkrat. Den svenska komitäns åtgärd att anlita våra hemmavarande landsmän om pekuniärt understöd, måste således synas allt utom välbetänkt och skulle måhända icke vidtagits, bade man blott gifvit sig tid och låtit den första förskräckelsen lemna plats för en något lugnare öfverblick. Ställningen bland svenskarne, liksom bland folk i allmänhet i Chicago, är neml. nu på långt när icke så svår, som man med skäl kunde förmoda att den skulle blifva; och med anledning deraf samt vid tanken på huru mycket bättre vårt gamla Sverige behöfver sina penningar för sina ännu hemmavarande barn, kan jag tryggt uttala det rådet att oftanämnde upprop måtte lemnas utan afseende. Vill en och annan från Sverige öfversända en summa såsom gåfva eller lån åt någon vän eller anhörig i Chicago, så gör han det nog alla andras uppmaningar förutan, och dermed kan det vara nog, tänker jag, synnerligast som det från Sverige af komitn äskade stora bidraget icke, i bästa fall, kan komma hit förr än den värsta nöden är öfver och allt kommit i sitt gamla ekick igen. — Svenskarne i Chicago behöfva mycket penningar för återuppbyggandet af sina nedbrunna kyrkor, skall man kaneke invända. Men intagen af en innerlig önskan för samma svenskars lycka och välgång, hyser jag härvidlag blott ett hopp: det att de nu måtte förena sig om att vara amerikanarne behjelpliga att på ruinerna af sina egna uppresa deras kyrkor för att derefter begagna dessa gemensamt med landets egentliga befolkning. Chicago-elden kunde då i sanning sägas hafva åetadkommit något rätt välsignelserikt. Den hade då på ett dygn, i ett afseende, gjort mera godt än ett sekel måhända annars kunde uträttat. Såsom något icke så litet anmärkningsvärdt kan jag berätta att dagens nummer af Neworleans Times innehåller en korrespondens, daterad Stockholm, Sweden, Oct. 28, 1871 och undertecknad M. E. C. — Brefskrifvaren, en här i staden bosatt amerikanare, säger att Köpenhamn eger egentligen blott en märkvärdighet, Thorwaldsens museum, men denna anser han sig också icke kunna ställa nog högt. Från Malmö reste han pr jernväg till Stockholm, beklagande att den kalla årstiden redan inträdt, så att han ej kunde njuta af en färd på Göta kanal. Sveriges hufvudstad fann han beautiful med dess präktiga konungaborg, dess vackra teatrar och eleganta hotell samt dess särdeles präktiga museum. Den största skönheten ligger dock i dess läge, påminner han om. Stockholm har blifvit jemförd med Venedig. Tar skylla dock föredraga den förstnämnda plat