jag af mina kolleger valts till president såväl i municipalsom generalrådet. Jag har röstat i frisinnad anda för tvångsundervisning i friskolor, för att höja folkets intelligens, och för hvarje kommuns frihet att välja sina lärare. Frihet i undervisningen är det naturliga supplementet till samvetsfriheten. Valmän! Utan att sätta republiken öfver den allmänna omröstningen och uppfylld af vördnad för folkviljan, anser jag likasom 1851, att republikanska institutioner nu allena kunna rädda landet ur den brydsamma ställning, hvari det befinner sig. Jag bryter af hela min själ stafven öfver Kommunen och dess fasor, och jag är af den åsigt, att en täflingsstrid mellan partierna skulle leda till nya olyckor. Låtom oss understödja den af republikens president ledda regeringen och låtom oss genom vår medverkan uppmuntra en politik, som är grundad på hofsamhet och önskan att så snart som möjligt befria fäderneslandets jord från främmandes herravälde. Nu gäller det att grunda Frankrikes parti! Utgången af detta val är således en ny seger för Thiers. I södra Frankrike, der äfven några kompletteringsval skulle i Söndags ega rum, fastän någon underrättelse om utgången af desamma ännu icke af oss erhållits, har Gambetta för det radikala partiets räkning utvecklat en stor verksamhet, hvilken tillochmed framkallat en viss oro. I Toulon har denne tribundiktator hållit ett par tal, i hvilka han starkt angripit nationalförsamlingen och hr Thiers regering, sägande bl. a.: Nationalförsamlingen har svurit, att Paris icke mera skall vara Frankrikes hufvudstad och att vår historia skall lära att glömma såväl dess äretecken, som dess triumfer . .. Edra representanter böra icke vara såsom kalla liebhabrar, hvilka ej allenast icke våga vidröra sin idol, hvilka blott veta att tillbedja och knäböja inför den. De måste förstå att vilja, att begära, de måste veta att ernå ... Det gäller nu icke allenast att bekämpa den afskyvärda regering, som föll i smutsen vid Sedan och hvilken I först i Frankrike hafven tillbakavisat; det gäller att motkämpa de monarkiska partiernas koalitioner i denna församling, som hvarken vill bry sig om sitt mandat eller dess ordalydelse och varaktighet. Det är äfven nödigt, att edert valda och utnämnda ombud, som åtnjuter edert förtroende, fordrar gemensamt med oss upplösningen af denna församling, hvars mandat är slut hvilken dag som helst, hvilken, framgången ur en öfverraskning, hvarken bryr sig om varningar eller folksuveränitetens meningsyttringar , . . D. 2 d:s anlände Gambetta åter till Marseille, der talrika folkhopar samlades utanför Hötel dOrlsana, der han tog in. Polisen tvang folket att skingra sig. Afrikanska jägare besatte gatorna, för att upprätta ordningen och trafiken. Gambetta ville i Marseille genomdrifva valet af sin vän Challemel-Lacour, som varit prefekt i Lyon och vid de sista municipalvalen i Paris blott erhöll 75 röster. Det ligger — skrifver en korresp. — en macchiavellistisk slughet deri, att Gambetta utsett södern till medelpunkt för sin radikala propaganda. De omstörtande och revolutionära lidelserna glöda der hetare, än i de andra trakterna af Frankrike. Han finner terrängen för sin agitatoriska verksamhet förberedd; han kommer och går, grupperar de radikala komiterna, predikar disciplinen och försöker att gifva det radikala partiet fast sammanhållning, att kring sig samla all missbelåtenhet och all äregirighet. Hans rådslag ha redan burit sina frukter. De radikala komitåerna i departem. Var ha påtvungit hr Catte det imperativa mandatet. Under det att de radikala sålunda visat stor rörlighet, har ordningspartiet förblifvit splittradt i fyra fraktioner: de moderata republikanarnes, orläanisternas, legitimistornas och bonapartistornas. Inför den gemensamme fienden är bourgeoisien oenig sinsemellan och derigenom vanmäktig. Ännu värre ser det ut i Jssredepartementet. Det har ej lyckats för dervarande konservativa och liberala att finna en kandidat, som de kunde ställa emot den af de radikala utkorade Brillier.