—— —44433 — Jag vågar kalla er hvad jag tror er vera. Huru! Jag finner er i ett mörkt hus, inom låsta dörrar; ni far att möta er älskare allena — och jag skulle ingenting tro! — Aldrig allena förrän den sista aftonen, och då ej med mitt samtycke. Jag for för att träffa mr och mrs Austin — jag visste ej att de lemnat Paris. — Men deras afresa var mycket lämplig, var den ej det? Den satte er älskare i stånd att förfäkta sin sak, att förbereda er flykt. Ni skulle ha tre dagars försprång för mig. Ah! hvarföre skulle vi spilla ord på denna skamliga historia? Ni har sagt mig att ni älskar honom — det är nog. — Ja, sade hon i det harm och trots försvunno ur hennes ansigte och hennes sätt, jag har varit svag och felaktig, men ej så felaktig som ni förmodar. Jag har ej gjort något för att förverka min rätt till min son. Ni skall ej skilja oss! — Det vore bättre om ni tillsade er kammarjungfru, att ni kommer att resa i morgon. Hon bör ha tid att packa. era saker — era juveler och allt hvad ni vill tega. — Jag skall ej tillsäga henne någonting. Kom ihåg hvad jag sagt — jag vill ej bli skild från Lovel! — I sådant fall måste jag sjelf gifva de nödiga befallningarne, sade mr Granger kallt, och med dessa ord lemnade han rummet för att se efter sin hustrus kammarjungfru. Jane Target, kammarjungfrun, kom straxt derefter in. Hon var samma unga qvinna som mrs Oliver valt till Clarissas tjenarinna, en flicka hvars barndom förflutit i Arden och för hvars barnsliga inbillning familjen Lovel alltid framstått såsom den förnämaste familj som fanns. Kammarjungfrun hällde i the åt sin matmor oah öfvertalade henne att förtära någon föda. Hon märkte att ej allt var som det skulle vara, att något allvarsamt missförstånd uppkommit mellan Clarissa och hennes man. Alltsammans hade naturligtvis redan blifvit afhandladt i köksareopagen, alla de oräkneliga besöken vid gatan i