— Ni ämnar skilja mitt barn och mig åt?, frågade hon misstroget. : — Det är hvarken lämplig plats eller lämplig tid för att afbandla detta ämne här. Jag skall infinna mig i ert toilettrum om någon stund. — Jag vill ej bli skild från mitt barn! — Det är en fråga som jag kommer att afgöra. — Begå intet misstag, mr Granger, sade Olariesa i fast ton i det hon betraktade honom med en oförfärad blick som gjorde honom något förvånad — men hvad kan ej en qvinna våga om hon kan förråda den man som älskat och hyst tillit till henne? Tänkte han. Ni kan göra hvad ni behagar med mig, men jag vill ej underkasta mig att beröfvas mitt barn. — Jag samtalar ogerna i korridorer, sade hennes man; om ni påyrkar att ämnet skall afhandlas nu, så göra vi bäst i att gå in i ert rum. De voro nära dörren till toilettrummet. Han öppnade den och de gingo in. Det brann en brasa derinne och det lilla runda bordet var prydligt dukadt för frukost. Clarissa hade brukat tillbringa sina morgnar i detta rum. Der funnos böcker och ritmaterialier, en halffärdig teckning låg på bordet. Hon sjönk ner på en stol nära elden, för svag att stå. Hennes man stod midtemot henne. Hon gaf flyktigt akt på att han var klädd med sin vanliga affärsmesriga prydlighet, och att det ej syntes spår af själsqval i hans utseende. Han tycktes mycket kall och hård och grym der han stod framför henne, stark i sin ställning såsom förorättad äkta man. — Jag ämnar ej tala om den förflutna aftonen mer än som är oundgängligen nödvändigt, sade han; ingenting som jag eller ni skulle kunna säga kan förändra fakta eller förändra min åsigt om dem. Jag har uppgjort mina planer för er framtid. Sophia och Lovel skola resa tillaka till Yorkshire i morgon. Ni skall resa med mig