Inom Englands underhus, hvilket först i Februari skall sammanträda till en ny session, förestår en förändring, som för de engelska förhållandena är af ej ringa betydelse. Dess speaker (talman), mr E. Denison, vill neml. efter 13 å 14 års tjenst draga sig tillbaka, såsom vi förut nämnt, och hans plats skall således besättas med en annan. Underhusets speaker intager en mycket hög rang inom det engelska samfundet, han gäller för the first commoner, och det är brukligt, att man äfven utanför parlamentet och det offentliga lifvet tilltalar honom såsom mr Speaker. Han är underhusets ordförande, men hans göromål i denna egenskap äro väsentligt olika dem, som vi enl. vår parlamentariska tradition tillägga en ordförande eller talman; han har t. ex. ingenting att göra med ärendenas föredragning och bestämmandet af dagordning, ty det sorterar under minisicren, närmast under den minister (vanligast, men icke alltid the first lord of the Treasury), som har det särskilda uppdraget att leda underhuset. Hans uppdrag äro likväl många och högst vigtiga. Han är husets förste embetsman, hela byrån samt den verkställande myndigheten, hvars chef är Serjsant-at-Arms, lyder under honom, han lemnar ordet till de medlemmar, som äro nog lyckliga att fånga hans öga!, ty man kan ej låta anteckna sig på förhand, han företager omröstningarne och uppställer frågorna, han afgör alla uppståndande formalitetssaker, tillrättavisar medlemmarne, då de förse sig, utskrifver kompletteringsval vid dödsfall eller utträdanden o. s. v. Han väljes för en hel valperiod i sender, och den nu afgående mr Denison har sålunda blitvit vald fyra gånger sedan 1857 ; nomineli väljer huset honom, men eftersom regeringen föreslår honom och alltid har majoritet, blir han egentligen utnämnd af kabinettet, och det är derför numera en tom formalitet, att valet skall stadfästas af kronan, som ju äfven i lar efter ministörons inrådan. Då underhuset kallas inför lordernas skrank för att höra trontalet eller bevittna stadfästelsen af antagna lagar, infioner sig the speaker å dess vägnar. Då han presiderar i underhuset, lägges symbolet af dess makt och myndighet, den stora förgylda och krönta klubban the mace) på husets bord, och så fort han lemnar sin plats, måste älven klubban borttagas. När huset sitter som komitc, hvilket isynnerhet är fallet vid detaljbehandlingen af penningbevillningarne, presiderar icke speakern, utan en dertill särkild utnämniog och aflönad medlem f. n. mr Dodson, men han sitter på epeakerns stol eller bär dennes drägt. Ty speakern har na(nrigtvis sin särskilda embetsdrägt: svart frack, öppen väst, sidenknäbyxor, svarta silkesstrumpor, skor med stora silfverspännen, öfver detta en lång svart sidenksppa och slutligen en väldig pudrad allongeperuk med långa lockar. Ingen kommer in i eller går ut ur huset, utan att buga sig för speakern, och de många medlemmar, som sitta med hattarne på, lyfta alltid på dessa, då de passera hans stol. Denna befattning, som under parlamentssessionerna kräfver ett mycket ansträngande arbete och ofta 12 till 14 timmars stillasittande i dygnet, är naturligtvis särdejes väl aflönad. Speakern har neml. en årlig lön af 90,000 rdr sv. rmt och en praktfull bostad i den storartade parlamentsbyggnaden; han måste under sessioustiden representera mycket och gifver en mängd middagar och soir6er, hvilka sista kuriöst nog ännu kallas levers ifrån den tid, då de voro morgonvisiter. Bruket, att ingen fick infinna sig hos honom utan i uniform eller i den gammalmodiga drägt, eom kallas courtdress, afskaflades för några år sedan, och medlemmarne kunna nu infinna sig vid hans fester vanliga svarta kläder, men ännu gäller det, att en tillsägelse (ej bjudning) till middag hos speakern icke kan afslås af någon annan orsak, än sjukdom eller inbjudning från suveränen och tronföljaren. Vid sin afgång får peakern vanligen rang af per och hög pension; mr Denison, som nu är 70 år, skall tro