ne stater af vidsträckt geografisk areal, med betydande hjolpkällor och orygglig beslutsamhet; att nordarmåerna blefvo slagna i Virginien och törst lyckades återtaga sydstaternas områden efter fyra års kamp; att nordstaterna i sjelfva verket erkände kampen vara ett formligt krig genom proklamerandet af blokaden, genom uppbriagandet och kondemnerandet af neutrala fartyg, i det antalet af fartyg, som uppbringades eller förstördes af nordstaternas skepp under kriget för brytning af blokaden, öfversteg 1200. Derpå framställer britiska regeringen följande allmänna satser, hvilka hon anser öfverensstämma med folkrätten och i enlighet med hvilka hon förmenar sig hafva handlat: att det är en neutral regerings pligt att i alla krigsangelägenheter handla opartiskt mot de krigförande parterna; att denna pligt, för så vidt som den härflyter omedelbart af neutralitetsuppfattningen, ålägger ett troget iakttagande af neutraliteten utan afseende på den politiska förbindelse, hvari de krigförande kunna före kriget ha stått till hvarandra; att i sjökrig en neutral makt är bunden att, i frågor som afse kriget, erkänna anordningar som vidtagits och uppbringningar som gjorts af hvardera at de krigförande; och slutligen att, då endera af de krigförande är ett samhälle eller en korporation af personer, hvilka ej erkännas af den neutrala makten såsom utgörande en suverän stat, de af en sådan krigförande vidtagna anordningar erkännas som utgångna, icke från en suverän regering, utan från en person eller personer, som i afseende på kriget de facto utöfva en suverän regerings rättigheter. Tillämpningen af dessa satser på de fyra kaparnes resp. dåd skall lätt finnas, säger Times. Den amerikanska regeringens klagomål håller sig icke allenast till deras britiska ursprung, utan äfven dertill att de emottagits britiska hamnar, hemma eller i kolonierna, på basis af jemlikhet med nordstatsfartyg, unlor det att amerikanska regeringen säger, att le voro sjöröfvare och utan någon laglig staus. Det britiska memorandum visar, att anIra neutrala nationer hyllade samma äsigt och nandlade i allmänhet på samma sätt, Den första frågan för skiljedomstolen att egöra blir således enl. engelsk mening den: Voro Sydstaterna berättigade att anses för tt krigförande samfund eller voro de blott en samling upproriska medborgare? Det skall bli folkoch statsrättsligt hänseende af det störta intresse att erfara, huru skiljedomstolen skall reda sig härutinuan, isynnerhet som det vil är antagligt, att de amerikanska ombuden skola påyrka, att vid denna tråga ej afseende can fästas, utan man tvärtom måste utgå från len förutsättringen såsom gifven, att3Sydstaerna voro blott upproriska.