3000 nationålgardist VER 809 F11 vid Courbevoie, hvarvid de upproriska förlorade flera döda och sårade. En ofantlig rörelse uppstod i Paris, der Kommunen på ett nattligt sammanträde beslöt att gå anfallsvis till väga. Regeringen å sin eida återigen utnämnde marskalk Mac Mahon till öfverbetälhafvare öfver samtliga franska trupperna. D. 3 kl. 5 på morgonen rycker det parisiska nationalgardet ut i en styrka af 100,000 man, fördelade i trenne kolonner under generalerna Bergeret, Duval och Flourens, för att angripa Versailles, men högra flygeln spränges genom en oväntad eld från fästet Mont Valörien. Centern kastas tillbaka efter en liflig kamp på båda sidor om Seinefloden vid Sevres och Meudon. Venstra flygeln bibehåller dock ställningarne söder om fästet Issy och vid Chatillon. Generalmarsch slås hela dagen i Paris, och nya barrikader uppkastas i vestra och norra delarne af staden. Vi sakna dock utrymme att här vidare följa i detalj den kamp, som nu rasar under hela April och största delen af Maj månader. Den torde dessutom stå så lifligt inpröglad i våra läsares minne, att ett repetitorium kan anses obehöfligt. Under denna kamp plundrades kyrkor, häktades prester och nedrefs Thiers hus. Bland presterna var erkebiskopen af Paris. Kommunen begärde, att de af regeringstrupperna tagna fångarne skulle utlemnas och behöll sina fångar tills dess som gisslan. Sjelfva Bismarck uppträdde för erkebiskopen, men utan verkan. Slutligen närmar sig slutet på kampen. En af Frankrikes schakaler, Rochefort, flyktar, men gripes; äfven andra socialister söka att komma undan, liksom råttorna lemna det sjunkande skeppet. Den 21 Maj rycka regeringstrupperna efter ett häftigt bombardement under natten fram från alla sidor till ett husvudangrepp. Redan följande dagen äro de inne i Paris, der de upproriska likväl fortsätta sitt motstånd, och d. 23 befinna de sig i närheten af Tuilerierna, då de mötas af den förfärande anblicken af en kolossal brand, som ödelägger Tuilerierna, Louvren, centralhallerna etc. D. 24 brinner Paris på alla punkter. Socialisterna ha beslutat göra alla monarkiens emblemer till en grusbög, likasom de förut kullstörtat Vendömekolonnen. D. 27 Maj är stridens sista dag; men innan de upproriska uppgifva fängelset La Roquette döda de 64 personer, der förvarade som gisslan, bland dem erkebiskopen och presidenten för kassationsrätten. Upproret hade börjat med mord och slutats med mordbrand och mord. D. 28 Maj kan Thiers slutligen tillkännagifva för verlden: ÅUpproret är fullständigt undertryckt; det finns ej mera något upprorsband. En stor del af Kommuncheferna äro döda eller fångna. 25,000 fångar töras till Versailles, och följande dag dekreterar Thiers afväpning af alla borgare i Paris, hvarjemte alla tidningar förbjudas utkomma. D. 1 Juni kunde Paris portar åter öppnas för samfärdsel med den öfriga verlden, och ett det väldigaste uppror, hvars grund och förgreningar äro af den sällsammaste art, var dermed nedbrutet och Europas uppmärksamhet fästad vid den redan betydelsefuila socialistiska rörelsen, som hotade allt bestående med förstörelse. D. 8 Juni upphäfde nationalförsamlingen landsförvisningen för de orlöanska och bourbonska prinsarne samt förklarade, på Thiers tillstyrkan, hertigens af Aumale och prinsens af Joinville val som deputerade för giltiga. Under det man i Tyskland jublade, under det deputerade från alla den tyska armöns kårer höllo med sin gamle kejsare, omgifven af Moltke och Bismarck, i spetsen sitt ståtliga intåg i Berlin d. 16 Juni, måste Thiers med sina regeringsmän uttänka medlen att kunna bota landets refvor och bestrida den oerhörda krigsskadeersöttningen till Tyskland. Redan d. 20 Juni var emellertid Thiers i stånd att framlägga för nationalförsamlingen regeringens finansplan. Han sade: Resultatet af sista kriget har för Frankrike varit förlusten af 8 milliarder, men sedan landet väl sotat för sina felsteg, skall det inom en som jag hoppas nära framtid åter resa sig i sin oförgängliga storhet . . . Vi måste emellertid visa Europa, att ingen nation kan resa sig så hastigt som Frankrike. Regeringen begärde derför ett lån af 2,150 mill. sres och var nog djerf att samtidigt föreslå bildandet af en amorteringsfond, hvartill årligen 200 mill. skola användas. D. 27 Juni utbjudes detta kolossala lån, det största som verlden ännu sett, och, oaktadt de förfärande nederlag och inre skakningar Frankrike hatt att utstå, inom 24 timmar är mer än dubbla beloppet, eller nära fem milliarder, tecknadt. Paris ensamt tecknade 2, 700 mill. Sedan dees har franska regeringen, i hvars spets Thiera alltjemt står med en till obestämd tid förlängd fullmakt som republikens president, punktligt uppfyllt sina liqvider enligt den slutligt i Fravkturt undertecknade fredstraktaten och har sökt, på allt sätt den kunnat, göra stämningen i Preussen så hofsam som möjligt. Men det är en oböjlig och omild segrare, som hårdt trycker på den franska nationen, hvilken skummar af raseri under oket. En och annan oförståndig och vild medborgare har sökt att kräfva hämnd i mord på tyska soldater. Ett par af dessa mördare ha af juryn frikänts, en omständighet som nyligen föranledt ett diplomatiskt steg af Bismarck, hvilket hotar med de strängaste vedergällningsåtgärder och äfven väckt a mm MM AE — RH Ft Fr OLM MM MO PE