117417177 0)S Ulall SKA! 9011 VI OM sista stunden. Jag hade dock i det längsta så gerna velat tro, att något af öfvordrift fått plats i de sorgliga underrättelserna härifrån, men det jemförelsevis obetydliga jag hittills kunnat iakttaga har varit tillräckligt att beröfva mig den tanken. I ett kommande bref till G.-P. skall jag återupptaga denna fråga, som specielt för mina hemmavarande, utvandringslystna landsmän synes mig af större vigt än någon annan af dem jag hittills i mina korrespondenser vidrört. Om jag i mina föregående bref till Göt.Posten endast sällan och helt knapphändigt yttrat mig med hänsyn till Förenta Staternas stora, politiska angelägenheter — till hvilka i främsta rummet böra räknas de af qvinnorna, såsom ett politiskt parti betraktade, allt högre uttalade anspråken, den ibland negrerna, samt för och emot dem bland de hvita pågående rörelsen, det för icke så längesedan bildade, ständigt tillväxande arbetarepartiets reformförslag, invandringen från Kina m. fl. på dagordningen stående frågor — så har detta icke skett af liknöjdhet utan endast derföre att jag ej ansett mig vara ämnet vuxen. I det närmaste helt och hållet obekant med det nya landets institutioner samt från det gamla förande med mig icke så få inrotade fördomar, anlände jag hit. Lyckligtvis anade jag genast, hvad som sedan efterhand blifvit mig fullkomligt klart, alt de första intrycken voro i hög grad vilseledande och att jag endast genom ett förutgående, ifrigt och något så när grundligt studiam skulle kunna undgå förödmjukelsen att en gång återkalla allt för mycket af hvad jag icke så långt förut förklarat såsom mina, af en riktig uppfattning fostrade, åsigter. Den obetydliga kunskap om förhållandena härstädes, som jag vid ankomsten hit egde, hade jag hufvudsekligast inhemtat från tidningarne derhemma, af hvilka flertalet ständigt och i allt framhöll den Nordamerikanska republiken såsom en söresyn; åt dessa skänkte jag mitt bifall och hela min tillit, under det jag gerna såsom falskt förkastade allt hvad som af andra sades deremot. Nu har jag kommit derhän, att jag vill gifva de senares omdömen lika stort, eller lika litet erkännande som de förras. Jag vet nu, att många af Sveriges mest bildade publicister, då de med stor tvärsäkerhet uttalat sig rörande ett eller annat här rådande förhållande, likväl dömt som den blinde om färgerna. Sysselsatt med att hopsamla detaljerna, hoppas jag att i en framtid kunna sammanfoga dessa och göra något mer än halft deraf. — Jag öfvergår nu till det, hvaraf denna inlednivg blifvit framkallad. För 46 år sedan föddes här i New-Orleans ett negerbarn, Oscar J. Dunn, hvars föräldrar voro ett par fattiga slafvar. Om hans barndom känner man föröfrigt ingenting. Han hade redan hunnit mannaåldern, då han vid en af härvarande teatrar erhöll den anspråkslösa befattningen såsom affischör, i hvilken egenskap det ålåg honom att med borsten och klisterburken i hand springa staden omkring för att uppklistra dagens nya program. Under tiden hade han hvarje afton tillfälle att öfvervara teaterrepresentationerna, hvarigenom hans medfödda anlag för musik utbildades och slutligen uppmärksammades af tvenne musici, hvilka åtogo sig att undervisa honom i sång och guitarrspelning, och detta med en sådan framgång, att deras lärjunge inom kort såg sig i stånd att sjelf såsom musiklärare underhålla sin familj. Med undantag af ett år, under hvilket han för egen räkning skötte ett arbetskontor, som likväl ej inbringade honom en inkomst efter förväntan, fortfor han att gifva lektioner i musik, till dess han, hvars inflytande hos befolkningen af hans race redan var ganska stort, af general Sheridan blef insatt såsom en medlem af the City Couneil (stadens rådsförsamling). Genom senaste valet förlänades honom slutligen med guvernör löjtnantsvärdigheten ett af staten LouiSFjanas högsta och mest inbringande embeten, hvilket han, enligt alla tidningars sammanatämmande intyg, skötte lika skickligt som samvetsgrannt. Ilans namn hade hunnit blifva allmänt kändt öfver hela Amerika, hvars alla svarta innebyggare satte det högst och blickade upp till dess egare såsom till en skyddsgud, då han helt plötsligt afled i sin bostad här i Neworleans i förgår d. 22 d:s, efter det alt, anmärkningsvärdt nog, ett från honom utgånget frimodigt och varmbjertadt bref till förmån för hans svarta bröder, på Måndagen varit synligt i här utkommande tidningar, bland hvilka det demokratiska partiets togo en svår anstöt deraf. Ifrågavarande skrifvelse innehöll en till en annan i staten bosatt, inslytelserik neger ställd uppmaning att bevaka den färgade befolkningens intressen och motstå den demokratiskt sinnade guvernören Warmoths lockelser och löften. Vid tanken på att denna stat är just en af dem, i hvilka det af söderns demokrater bildade hemliga partiet, som gjort sig kändt och afskydt under namnet Ku-Kluz, farit häneynsläsast fram vid uppfyllandet af den förskräckliga eden attlönmörda hvarje neger, som emottagit ett offentligt embete, och hvilket visat sig hafva djupa försänkningar öfverallt här i Södern, måste man förundra sig öfver alt Dunns dödsdag icke inträffat långt före detta. Ehuru tidningarne förklarat ryktet om förDDN