Tyskland har förlorat en af sina mera framstående skriftställare, hvilken äfven här i Sverige är bekant, neml. den under pseudoaymen Willibald Alexis allmänt bekante romanförfattaren d:r Wilhelm Häring. Han var södd 1798, och af hans romaner är Den falske Woldemar öfversatt på svenska. Präglingen af de nya guldmynten är i full gång. 2,220,000 myntstycken präglas i månaden. Italiens deputeradekammare har med acklamation till sin president utsett Ricasoli. Vederbörande utskott har tillstyrkt de utomordentliga utgifterna till försvarsverket. Gineo sade, att den begärda summan var väl liten och anspelade på möjligheten af ett krig mellan Italien och Frankrike. Krigsministern förklarade en sådan fruktan ogrundad och sade, att Frankrike icke kunde godtyckligt påtöra Italien krig; men tillade han, det är likväl nyttigt att vara beredd på allt. På landet uppvigla presterna befolkningen med utspridandet af falska rykten om, att Italien skall snart deltaga i ett stort krig. Man söker förmå de värnepligtige att undandraga sig krigstjensten. Schweiz nationalråd har i afseende på den nya författningen beslutat atskaffa dödestraffet och borttaga alla kroppsstraff. Från Förenta Staterna berättas om nya ofantliga stölder, begångna af embetsmän, om hvilkas gripande ordres afgått till Europa. Kongressen har ajournerats till d. 8 Jan. Senare Post. Man kunde vänta, att den franska pressen skulle med harm emottaga underrättelsen om furst Bismarcks senaste åtgärd gentemot de af tyska trupper ännu besatta franska departementen. 1 rikskanslerens skrifvelse till tyska sändebudet i Berlin, grefvo Arnim, af d. 7 d:s hoter det bl. a.: Hadanefter skola vi, i händelse man vägrar att utlemna (dem som beskyllats för förseelser mot tyska soldater), genom gripandet och bortförandet af franska gisslor, i högsta nödfall äfven genom längre gående åtgärder verka för uppfyllandet af vår fordran (om utlemningen), en eventualitet som vi lifligt önska att bli befriade ifrån. Händelserna i Melun och Paris visa, att förbittringen i Frankrike är så lidelsefull, att Tyskland måste taga i öfvervägande stärkandet af sin ställning inom de besatta departementen. De sista underhandlingarne med (franske finansministern) Pouyer-Quertier hafva förts i den förtröstan, att man genom en ömsesidig öfverenskommelse skulle inom en kortare tid, än den i freden förutsatta fristen, undanrödja den sista qvarlefvan af occupationen. Det ljus, som händelserna i Melun och Paris kasta öfver afsigterna mot oss hos äfven de mera bildade fransmännen, måsie förjaga detta förtroende. Härtill yttrar Libert6, att Bismarcks system att gripa och bortföra gisslan är detsamma som blef på sin tid genomfördt af Kommunen i Paris, och att hvarje försonlig politik mellan Tyskland och Frankrike härigenom omöjliggjorts. — Siscleyttrar: r Bismarck behogar påstå, att det i Frankrike ej mera finnes något sinne för moral, eller någon känsla för rättvisa. Vi äro besegrade, vi få underka sta oss: Europas samvete skall döma emellan oss och våra sörtryckare. — Avenir Nationale säger, att depeschen helt enkelt bevisar, att Bismarck söker förevänningar för att kunna förlänga occupationen. — I Haris-Journal skrifves, att Bismarck har rätt i att anse hoppet om ett närmande förhastadt, alldenstund nu först ett år förflutit, sedan det tyska artilleriet nedskjutit qvinnor och barn i en stad, der så många tyskar funnit gästvänskap och bröd. — Courrier Frangais säger, att Bismarck har, af fruktan för att tyskarne skulle tröttna vid den ofantliga krigsbudgeten, velat hos dem underbhålla hotelsen mot Frankrike. — Le Temps yttrar: Hr v. Bismarcks språk erinrar oss grymt, ifall vi kunnat glömma det, om, i hvilken prekär och förödmjukande ställning vi befinna oss gentemot främlingen. — I Cla Presse finner man: Brennus har ännu icke ölvergitvit vårt område. Han söker ett gynnsamt tillfälle till att hindra oss ifrån att åter resa oss. — Opinion Nationale utbrister: Den besegrades enda värdiga svar på segrarens misshandlingar är: tystnad. — Journal des Debats förklarar, att fransmän begått vida färre våldshandlingar mot tyskarne, än tvärtom. För öfrigt är det ej värdt att spilla många ord på en segrare, som icke låter något tillfälle gå obegagnadt, utan att brösta sig öfver sin öfvermakt och visa de fientliga känslor, af hvilka han är besjälad. Från Frankrike skrifves äfvenledes, att Tbiers vill på det bestämdaste uppträda emot inkomstskattens införande. Den bekante forne Seineprofekten Haussmann uppträder som kandidat vid syllnadsvalen i Paris. Thiers har genom ett dekrot upphäft generalrådet för Algier. Ett regeringsdekret tillstädjer uppförandet af en staty i Justiepalatset för aflidne Berryer. I Toulon ha demonstrationer egt rum utanför jesuiterklostret. Man ropade: Ned med jesuiterna! Dessa uppträden hade fram