en skildring af lifvet på en af de stora Mississippihätarne. 8 S. Jlerrill, som till sin yttre form är närmast lik genomskärningen af ett ägg och hvars största bredd (midskepps) är c:a 65 fot, håller en längd af ungefär 250 fot med något öfver 375 tons drägtighet. Denna ångbåt eger tre cylindriska ångpannor, hvardera 30 fot lång och 40 tum i diameter, med ett tillåtet tryck af 144 poundspr qvadrattum, samt två på hvar sin sida om pannorna anbringade ångmaskiner, hvilkas cylindrar äro 7 fot långa och 24 tum i diameter. Istället för endast ett, längst akterut placeradt vattenhjul af vidlyftiga dimensioner har Merrill, i likhet med allae stora flodbåtarne, två (ett vid hvardera sidan). Från fartygets första däck, som, sedan lasten blifvit intagen höjer, sig endast 1 å 11 fot öfver vattenytan, leder en 14 fot hög trappa upp till det andra, der den stora, för alla första klassens passagerare gemensamma salongen är belägen. Härifrån går återigen en trappa upp till ett tredje däck, på hvars midt befinnes en fristående byggnad af ungefär 100 fots längd, 20 fots bredd och 12 fots höjd; och slutligen ser man midt på denna, som innehåller befälets och underbefälets samt uppassarnes m. fl. hytter, nppfördt rorgängarens eget lilla hus och kaptenens observatorium. Fartygets hela öfverbyggnad upptager således, från det första däcket räknadt, en höjd af omkring 50 fot, och hvitmålad som den är från ofvan till nedan samt uppförd i en lätt stil, förlänar den det hela ett högst imponerande utseende. Tvenne på mellandäcket i närheten af vattenhjulen belägna mindre byggnader innehålla restaurationslokal, toalettrum, räkstuga samt kök och nödiga uthus. Besättningens antal har jag ej kunnat komma underfund med, alldenstund ingen af befälet velat ge mig nöjaktigt besked derom, men jag har skäl för antagandet, att det uppgår till minst 30 man. Efter denna inledning, hvilken jag, af fruktan att trötta dem som icke äro män af facket, gjort så kort som möjligt, anhåller jag att få föra läsarinnorna in i den härofvan nämnda salongen för hyttpassagerare. Den som första gången inträder här, blir ovilkorligen på det behagligaste öfverraskad vid anblicken af det vidsträckta utrymmet och den eleganta inredningen. Sjelfva salongen, omkring 200 fot lång, 12 fot hög och 16 fot bred, är hvitmålad och rik på förgyllningar samt försedd med visserligen enkla men högst smakfulla möbler: hvitmålade, förgyllda rottingstolar, en mängd runda med präktiga dukar belagda bord, kristallglänsande, mångarmade ljuskronor och en matta, endast jemförlig med den, som brukspatron Lars Gustaf von Celsing i Sverige låtit lägga på sitt förmaksgolf. Utefter hela salongens längd äro hytterna, till ett antal 56 med två sängplatser i hvardera, belägna; och vid salongens båda ändar befinnes ett genom glasdörrar afskildt rum ; det akterut belägna är Lladiescabin och det som är förut begagnas såsom kontor af fartygets yclerkl eller biljettförsäljare. Det är verldsbekant att med dessa flödbätar inträffa allt som oftast svåra olyckor derigenom att de stöta antingen på grund eller mot hvarandra, eller ock genom pannornas explosion. Sedan jultiden förlidet år och tills nu lära icke mindre än 14 stora Mississippi-ångare på ett eller annat sätt förolyckats, och jag har redan under den tillryggalagda, korta vägen observerat två i marvattnet liggande skrof. Måtte de tjena vår kapten och maskinist såsom varnande exempel; I min hytt har jag observerat två stora korkgördlar. För att, i händelse af fara, göra flykten lättare har man gifvit hvarje hytt en dörr som öppnar utgången direkt till däcket och derifrän i sjön. Detta, som skett på befallning från högsta ort, synes vara en klok åtgärd ; men hvad som deremot icke kan kallas klokt, är att utanför alla dessa ytterdörrar blifvit till en ansenlig höjd uppradade en mängd packlådor och kistor, som totalt stänga utvägen. Några negrer med duktyg i famnen inträda nu, ett tecken för mig att jag för en timme eller ett par måste för de middagsätande aflåta det bord, vid hvilket jag nedskrifvit ofvanstående. Då dylika atbrott troligen skola oftare äterkomma, torde det vara lämpligast att i form af dagboksanteckningar gifva läsaren fortsättning af mina iakttagelser, för hvilkas öfverflyttande på papperet jag vill anslå en stund af hvarje eller hvarannan afton. Den 30 Oktober. Middagsborden, sex stycken, af hvilka hvart och ett lemna plats för tio personer, ha nyss blifvit afdukade. Anrättningarne ombord på detta fartyg äro icke så särdeles mycket att skryta af, synes det mig; de kunna på långt när ej jemföras med dem som vankas på t. ex. de båtar som gå längre norr ut. Frukosten intages kl: 7 och består af ett litet stycke kött och något mais, ett par plättar, i hvilka finnes hvarken smör eller ägg, samt en kopp kaffe. Till middagen, som är färdig kl. 12I, bestås detsamma med undantag af plättarne, i ersättning för hvilka framsättes en bit stekt fisk och dessutom creme, syltad frukt och dylikt slisk i oändlighet. I stället för kaffe erhålles soppa, så starkt kryddad, att jag för min del ej kan förtära, ja knappt tänka på den ntan att tårar komma mig i ögonen. Det anmärkningsvärdaste af allt härvidlag är att portionerna äro så små, att man lätt skulle kunna taga hvar och en af dem i en munsbit. Härvid må dock anmärkas att men har rättighet att, när talriken är tom, reqvirera en ny portion, men man tröttnar på det också, helst som uppassningen, hvilken bestrides af negrer, går mer än lörlätligt långsamt. Ajär behöfver man icke frukta att äta för mychet, utbrast i går min granne vid middagsbordet, en liten välfödd farmargubbe. Anmärkningen blef af de närvarande mottagen med bifall. Nästan alla visade sig mindre belåtna med den knappa kosten. Tmåten mig, gentlemen, underrätta eder om, att fartygets stewart är fransman och att anordningarne äro efter franskt mönster, sade en annan af passagerarne. Och se, den upplysningen tycktes vara tillräcklig att försätta sinnena i en annan stämning. Sjelfva gubben, som börjat att protestera, teg och såg i det närmaste blidkad ut. Jag tänker att hade för oss framsatts endast vatten och bröd, skulle fiertalet, åtminstone för en gång, låtit sig nöja dermed, hade blott bifogats en upplysning att fint folk i Frankrike förtär icke annat. Till den grad äro amerikanarne i allmänhet förtjusta i allt hvad till franska seder hör! Hytteller salongspassagerarnes antal synes uppgå till inemot femtio, fruntimmernas oberäknadt, och framdeles, då jag hunnit bli något närmare bekant med dem, torde jag komma att för läsaren presentera en och annan ur högen. Resan går långsamt tillföljd af det ovanligt låga vattenståndet i Mississippi, hvilket tvingar oss att göra både långa och många lotvar omkring de ofta ett par mil utskjutande sandbankarne och som gör att vi måste ligga stilla från det solen går ner. Täta pejlingar företagas och upplysa om, att det vatten vi befara på de flesta ställen icke är djupare än 6 fot, men ofta så lågt som 5, ja, t. o. m. 4 1 fot. Redan två dagar före oss afgick från St. Louis en ångare vid namn Commonwealth, och denna påträffade vi nu för ett par timmar sedan fastsittande i dyn. Varnad häraf lät vår kapten sitt fartyg stanna ett stycke derifrån under det en båt utskickades för att om möjligt finna en ränna, i hvilken vi kunde komma förbi det farliga passet. Försöket lyckades. Långsamt och upprepade gånger skrapande i botten, gled vårt fartyg fram emellan fasta landet och den andra ångbåten, som kanske får stå qvar på samma 1. H nhnInHnnisspss hädan Af Ah A5