— —— — — han sig sullkomligt obesvärad och samtalade glädtigt om hvarjehanda ämnen under det han skötte sin pallett, Han gaf de båda damerna en listig skildrivg om den rådande franska konsten, med en lindrig satirisk anstryk ning här och der. Äfven Sophia tann sig road och rodnade af att finaa så mycket intresse i ett samtal som hvarken var strängt praktiskt eller evangeliskt. Ett par gånger talade Austin om sina resor och sin erfarenhet irån Australien, och vid hvarje sådant tillfälle såg Clarissa ifrigt på honom längtande att få höra mera. Ilistorien om hennes brors förflutna 11 var alldeles obekant för henne, och hon var djupt intresserad af allt som kunde kasta ett ljus deröfver. Mr Austin uppehöll sig dock ej mycket vid hvad som rörde honom sjelf. Det var mest om annat folk han talade. Under hela denna första sittning iakttog miss Granger en viss formlig värdighet, dock till en viss grad mildrad genom ungdomligt behag. Den unge mannen var obestridligen underhållande, och det var ej ofta miss Granger tillät sig att vara road. IIon tyckte att Clarissa var allt för förtrolig med honom och behandlade honom för mycket som en jemnlike. En man som målade porträtter för betalning borde enligt miss Grangers åsigt mottagas som ett slags hogre handtverkare. Mer än ena gång under loppet af denna angenäma morgon hade Clarissa verkligen för ett ögonblick glömt att hon talade med mr Austin målaren, och ej med sin bror Austin Lovel. Mer än en gång hade en omedveten värma eller ömhet i hennes ton kommit miss Granger att med förvåning se upp från sitt handarbete. Mr Granger kom tillbaka så fort han slutat sin brefakritning, och som trukostringuingen i samma ögonblisk ljöd bad han mr Austin stanna qvar för att deltaga i måltiden. Austin hade ingenting emot at att få dröja qvar i sin systers sällskap. IIan önskade lära känna hvad slags man denne Daniel Granger var och ville kanske ätven se hvad sannolikhet det kunde vara för att Daniel PP oe en