Inom Frankrikes radikala kretsar råder stort missnöje öfver att såväl de orlöanska prinsarne vilja söka att nu återfå sin af Napoleon III konfiskerade egendom, som att regeringen vill låna deråt sin medverkan. Åtminstone begagna de liberala flitigt denna sak för att ställa orlåanserna i en misagynnande dager och sålunda förebygga den annars möjliga sannolikheten af, att orlangerna skulle komma i spetsen för makten — en farhåga som för öfrigt visar sig ganska grundad, eftersom den bekanta majoritetsklubben ÅRåunion des Reservoirs redan för sin del beslutat utvälja hertigen af Aumale till republikens president. Gambettas tidning uttalar sig t. ex. på följande betecknande sätt öfver återlemnandet af de från orlåanserna konfiskerade godsen; En allmosa, jag ber, till stackars brödlösa prinsar! För Guds skull, godt folk, glömmen icke en rättskaffens familj, som haft etur och förlorat allt i revelutionerna! En allmosa till Ludvig Filips söner, till ättlingarne af Filip Egalits och Nontäspan och hertigen af Penthievre, den siste arfvingen af Ludvig XIV:s legitimerade bastarder! Eu allmosa åt Nemours, hertiginnans af Sachsen-Coburg-Gotha gemål och med detsamma egare till prinsarne Koharys oerhörda förmögenhet! En allmosa till Aumale, egare af Chanvilly och andra platser, genom baronessan Feucheres, Cond6ernas arftagare! En allmosa till Montpensier, den lycklige maken till Marie Louise Ferdinande af Bourbon, infantinna af Spanien och syster till den behagfulla Isabella! En allmosa till Tudvig Filip af Orisans. grefve af Paris, familjens