Fran Utlandet. Senare Post. Prinsens at Wales sjukdom sysselsätter på ett märkligt sätt den europeiska pressen, och de engelska tidningarne tyckas nästan ha glömt allting annat — förutom den mystiska Tishborneska processen naturligtvis — för det upprörande familjedrama, i hvilket hela nationen, plötsligt återvaknad till rojalistiska känslor och tankar, med oro och medkänsla deltager. Times innehåller i hvarje nummer många spalter om saker, som stå i samband med prinsens sjukdom, ja, hvilket kan förefalla andra litet egendomligt, tillochmed de förböner, som presterna i olika församlingar uppsändt för den höge patienten. Denna bjerta lojalitet slår ibland något öfver: så klagar Times i sin ifvor öfver, att den judiska synagogan med ein förbön förekommit sjelfva den nationala kyrkan, hvartill en kollega träfsande anmärker, att detta icke är så besynnorligt, oftersom Lördagen, då gudstjenst hålles i synagogan, är dagen före Söndagen. Som bevis på, huru deltagandet för den kongl. familjens sorg gör sig gällande inom alla klasser, berättas, att ett arbetaremöte om 2000 personer, hvilka förhandlade en fråga om löneförhöjning, beslöt, då det erhöll underättelse om prinsens fara, att afgifva en adress till drottningen, och fattades detta beslut, under det de närvarande blottade sina hufvuden. Ett annat arbetaremöte ajournerade sig, för att visa sitt deltagande, under afsjungande af folksången. Londonertidningarne utgifva extrablad så sent som kl. 11 på qvällen, hvilka meddela den senaste bulletinen från Sandringham, der prinsen ligger sjuk och hvarest