Leckokrönika. Väderleken och julklappspromenaderna. — Skandinavisering. — Cettiska sällskapet. — Harmoniska Sällskapets soir i atton. — Schumann om Ålendelsvohn. — Konstnotiser: Fredrik NWohlrart och Hilda Lindgren. — Anekdot. På qvällen 18 gr. kallt och påföljande morgon 2 gr. blidt, ena dagen snöyra och bister vinter, den andra solsken och vårvindar, ombyte förnöjer, sjunga optimisterna, men reumatisterna våndas och klaga bitterliga. Det vackra vädret och jul-klappjagten locka skaror af promenerande ut på våra temligen smörjiga gator. Mammorna—papporna komma ej ut förrän julafton, kanske knappast då! — trängas på Arwidssons exposition, hos Timeus och Reimers, AÅkerholm C:o och mystiska paketer vandra förbi småherrskapets ögon in i det bekanta skåpet, der julklapparne förvaras. Det brinner ljus långt in på natten i skön jungfruns höganloftebur, ej sömmar hon i guld och silke sin älskades bedrifter, utan broderar istället åt honom ett par tofflor, en resväska eller en cache-desorårs, när de väl blifvit gista sörjer hon nog sjelf för att Ådsordre ej förekommer och allraminat att den kascheras. Fruarne bråka sina hjernor för att för nittinionde gången hitta på något nytt åt sin älskade gubbe, men han å sin sida är saker på sin sak, han vet att FPorsells eller Bergströms pelsverk, Ajlbers sidentyger och Larsens smycken alltid ba samma bebag, äfven om de förekomma hvarjjulafton. Larsons smycken! Ja, det är verkligen någonting att sa på och beundra, äfven om man icke står ut med mera, det kan ju vara rätt angenämt att under det man sträcker upp sig ända derhän, att köpa en fingerborg åt sin gamla städerska eller en silfversked åt sio unga guddotter, kasta en blick på ett juvelgarnityr för 10,000 eller ett perlband för 3000 krigare. I hr Larsons atelier får man