oafbrutet. Å 2 Från Utlandet. Med undantag af Thiers speciela orga Bien Public, ogilla alla andra franska tid ningar mer eller mindre Thiers budskap Minst skarpa visa sig de rojalistiska orga nerna, hvilka sannolikt först vilja afvakta ut gången af de orlåanska prinsarnes sak, innar de öppet uttala sin mening. Den legitimisti ska ÅGazette de France prisar, om än på ett något ironiskt sätt, hr Thiers undergifvea het under majoriteten, åt hvars händer har fullständigt öfverlemnat Frankrikes konstitnerande. Bladet hoppas, att ban äfven skall uppgifva sin opposition mot aflägsnandet a! männen af d. 4 Sept. Thiers välvilliga yttranden om päfven, hvilka misshagade vonstern mycket, förefalla sagda blad alldeles för matta och ej tillräckligt klara till påfvens förmån. Det tröstar sig likväl med tanken, att det i en framtid kan bli bättre. Anspelningen på en allians med Ryssland behagar mycket det legitimistiska bladet, som likväl tror, att deraf skall bli intet, så länge Frankrike befinner sig i revolutionens bänder. På liknande sätt uttalar sig Patrie, ett af de bonapartiska bladen. Det fordrar särskilt, att prefekterna och generalprokuratorerna från d. 4 Sept. skola aflägsnas, och tadlar, om än ganska lindrigt, det sätt, hvarpå kejsardömet behandlas i budskapet. Härmed öfverensstämmer France?, som äfven är i hemlighet tillgifvet den kejsorliga saken. Alldeles utom sig öfver Thiers angrepp mot kejsardömet, är det bonapartiska bladet FOrdre, som utbrister: Herr Thiers bör ej glömma, att man för ordningens upprätthållande måste lita på de generaler, hvilka svurit trohet åt det kejsardöme, som det nedsätter; Thiers skadar sig för öfrigt endast sjelf genom angrepp mot den regering, som föregått honom. Ludvig Napoleon handlade icke så, då han kom till makten, utan respekterade juliregeringen och restaurationen. Hvad angår militärlagen och uppsägandet af handelsfördragen, eå är VOrdre af lika åsigt med många andra tidningar: bladet menar, att hr Thiera står i detta hänseende ännu alltjemt på 1832 års ståndpunkt. De republikanska tidningarne uppträda mycket skarpt. Gambettas tidning kallar republikens president för mannen af 1830, och denne vill ej veta af någoa obligatorisk folkundervisning (Thiers nämnde ej ett ord om undervisningsfrågan), men bibehålla den gamla armån och nationalgardot. Thiers har, säger bladet, i sitt långa, långa machverk icke uttalat en enda manlig ide och nedlåtit sig till att vara den nationalföraamlings commis-, som ville återställa monarkien; republikanerna kunna nu ej mera räkna på honom. Afsamma åsigt är ÅAvenir National, som resumerar budskapot i följande ordalag: Mina herrar deputerade af majoriteten! Jag är eder delegerade, och i denna egenskap bar jag ej någon åsigt att uttala, intet ivitiativ att taga. I ären herrar, och jag afvaktar edra bosallningar. Bladet yttrar till eist: Vi vilja nu endast konstatera, att budskapets politiska resultat kan på följande sätt nammanfattas: Hr Thiers, förringad af egen vilja, uppgifvande hvarje initiativ, tillochmed glömmande namnet republik, hr Thiers ställer den monarkiska majoriteten gentemot landet. I stället för att undertrycka partierna, öppnar han för dem slagfältet och säger till dem: :Gan och striden; jag skall bli stridsdomare. Vi hade tänkt oss en annan roll för republikens president. — Äfven sådana blad, som stå Thiers närmare, Temps och Soir?, äro ingalunda belåtna med hans budskap. Det törra bladet ogillar isynnerhet, att Thiers i militärfrågan fasthåller vid föråldrade idcer, och det förargar bladet mycket, att han vill göra den saken till en kKabinettsfråga. Detta hade han på gin höjd bort göra för en så vigtig fråga, som t. ex. återvändandet till Paris. Bladet beklagar, att den man, som gjort Frankrike så lysande tjenster, stundom visar sig ur stånd att fatta den nyare tidens idCer och behof, och det frågar sig sjelf, hvar konflikten skall sluta, om till alla de parier, hrilkas blindhet och egensinne hr Thiers beslagar, denne skall lägga ett nytt, neml. det som vestär af honom allena med haus absoluta åsigter ch parlamentariska despotism. Tompsuppträler äfven mot hr Thiers protektionistiska idker och deklagar, att Thiers icke yttrat sig om solkundervisningen. Soir sörebrår Thiers hans föråldrade isigter i militära och kommersiola ting och nenar, att han, sedan han tillfredsställt hela rerlden, väckt majoritetens misstro och venterns oro. Moniteur och Presse yttra ngenting anmärkningsvärdt; det förra bladet eriktigar hr Tnoiers uppgifter angående arnäens styrka, om man upprättar den allmänna äraepligten. Den årliga kontingenten utgör ——— —.——— ran skulle kunna predika för honom. Men jag —! EA ämy