is amerikanska representanterna i detta land. Venua pligt har uppfyllts med stor sorgsälli takt och försigtighet af dessa representante deras åtgöranden ha berömts af tyska rege under det att de icke sårat fransmännen Kejsaren af Tyskland önskar att handla ll stammelse med den moderata och rätt som Förenta Staterna följa gentemot de asiatiska makterna och sydamerikanska republikanerna. Fyörfyttningen af Italiens hufvudstad till Rom har erkänts i öfverensstämmelse med amerikanskt bruk, sedan regeriogen blifvit officielt underrättad om Kyrkostatens införlifning i Italien. Förenta Staterna och Italien ha ingått uti fördrag, som bestämmer, att enskild egendom till sjös skall vara fri från faran af att bli uppbringad, i händelse ett krig skulle uppstå emellan dem. Förenta Staterna ha icke underlåtit något tillfälle att införa denna regel bland nationernas förpligtelser. Det vänskapliga törhållandet till Ryssland fortfar, och storfurst Alexis besök påpekas som ett bevis för, att Ryssland ej hyser någon önskan att minska den bestående hjertligheten. Ryske ministerns i Washington oursäkiliga beteende hade gjort det nödvändigt att begära hans återkallande och att vägra att längre emottaga denne embetsman såsom diplomatisk representant. Det var oförenligt med vär sjelfaktning och med skyldig hänsyn för landets värdighet att tillåta br Catacazy fortfarande underhålla förbindelse med denna regering, sedan han personligen kränkt regeringstjenstemän och genom olika kanaler ständigt blandat sig i förhållandena mellan Förenta Staterna och de andra makterna. I öfverensstämmelse med dessa önskningar har regeringen blitvit befriad från vidare beröring med hr Catacazy, och handbafvandet af den ryska beskickningens angelägenheter har öfvertagits af en helt och hållet otörvitlig man. Expeditionen till Corea omnamnes: den hade afskickats för att understödja ett försök om afslutandet af ett fördrag med denna makt. Den återvände, emedan den fann saken under närvarande förhållanden opraktisk. Slafveriets upphäfvande i Brasilien kan betraktas som en lycklig sak, öfver hvilken man bör glädja sig. Ett stort antal personer, som vilja anses för medborgare i Förenta Staterna, hålla nu slafvar i irämmande länder, och lagstiftningen bör förhindra detta. Presidenten beklagar, att oroligheterna på Cuba fortfarande äro en källa till bedröfvelse och oro. Tillvaron af en förlängd kamp så nära vårt eget område, utan någon utsigt till ett snart slut derpå, kan ej annat än beröra ett folk som, på samma gång det afhåller sig från inblandning i de andra makternas angelägenheter, naturligtvis önskar att se hvarje land åtnjuta fred, frihet och fria institutioner. De amerikanska örlogsbefälhafvarne i Cubas farvatten hafva fått tillsägelse att, i händelse det skulle bli nödigt icke spara någon möda för att skydda lif och egendom för bona fide amerikanska medborgare och att upprätthålla sin flaggas värdighet. Man hoppas, att alla sväfvande frågor med Spanien, hvilka uppvuxit ur sakernas ställning på Cuba, kunna lösas i den fredliga och försonliga anda, som hittills ledt de båda makterna i deras behandling af dylika frågor. Presidenten förordar en minskning i folkets bördor genom fändringar i både beskattningen och tulltariffen. Det öfriga af budskapet berör endast inre angelägenheter, Det märkligaste deri är onekligen den ton, hvari presidenten ordar om förhällandena på Cuba. Det är en bekant sak, att jäsningen derstädes näres genom omissarier och penningar från Förenta Staterna. Amerikanska regeringens beslut att hålla en flotta i värheten af ön, hvilken skall skydda alla dem, som ge sig ut för att vara amerikanska medborgare, skall naturligtvis bidraga till stegring af oroligheterna, på hvilka det väl icke heller torde taga egentligt slut förr, än den nordamerikanska unionen kommit i besittning af deuna Antillernas perla, som den så länge sokt att sästa vid sitt stjorubanår. Dernäst af vigt är yttrandet om lindringar i skatter och tullar. Vi skola närmare redogöra för dem i sammanhang med ministern Boutwells sinansberättelse.