ehuru han var mycket förändrad — ganska mycket förändrad. Han kände ej igen mig förrän sensre, då jag sade honom mitt namn och påminte honom om vår fordna bekantskap. Allt antydde fattigdom; han såg mager och blek ut, hans kläder voro däliga, han målade i samma rum der han annars vistades; hans hustru satt vid det öppna fönstret lappande cen barnklädning; hans två barn lekte på golfvet i rummet. — Han är således gift? Jag visste ej ens det. — Jo, han är gift, och jag kunde genast se att ett opassande giftermål varit en bland orsakerna till hans ruin. Hustrun är rätt vacker och höll synbarligen af honom. Men ett sådant giftermål är moralisk dod för en man. Jag lyckades att få ett litet samtal med honom mellan fyra ögon — omtalade för honom min bekantskap med er och mitt löfte till er. Hans sätt hade dittills varit helt lätt och glädtigt; men då jag nämnde ert namn blef han plötsligt modfälld. Säg henne att jag aldrig upphört att älska henne, sade han; säg henne att det finnes stunder då jag ej vågar tänka på henne. — Han har således ej glömt mig. Men var god fortsätt; säg mig alltsammans. — Det är ej mycket mer att säga. Han gaf mig en kort skildring af sina äfventyr sedan han lemnade tjensten. Lyckan hade varit honom vidrig. Han for till Melbourne kort efter sitt giftermål, hvilket han erkände ha varit hufvudsakliga anledningen till tvisten med fadern; men i Melbourne, liksom i hvarje annan stad i Australien dit han begaf sig, fann hon konsten missaktad. Det var den gomla historien? arbetsgifvarno behöfde skickliga handtverkare eller härdade sjömän; men för en gentleman eller en konstnär sanns intet fält. Er bror och hans hustru undgiugo med knapp nöd att svälta ihjel derute och voro glada att kunna få ihop så mycket penningar, att de kunde betala återresan till Europa. Det fanns skäl hvarföre han ej kunde visa sig i England, eller, i klara ordalag, kreditorer som han ej ville möta, Derföre inskep