Bref från Stockholm, fte (Korrespondens till Göteborgs-Posten.) tin Stockholm d. 4 December. 110 Då ni mottager detta bref har Posttidningen sannolikt meddelat att öfverste Weiden.m ) bjelm intagit general Abelins plats såsom krigsamt minister i konungens rådkammaro. Det är otvitm. velakiigt att ötverste Weidenhjelms inkallande amt i konungens råd skett med de öfriga statsrå1. s dens samtycke och att han delar deras och ssreträdarons åsigter i försvarsfrågan. Men lika otvitvelaktigt är att den nye krigsmini12 stern ätven deri ofverensstämmer med sma kolfr. leger, att den nu fungerande ministeren endast ni är interimistisk och att under eller efter snart intallande riksdag en ny ministerkris kommer att intraffa. Hvem som då får uppdrag att bilda den nya ministeren, hvilka som i den blitva inkallade och hvilka som vilja mottaga det stora förtroendet, beror helt och hållet på msituationen då; den kan hafva undergått stora 1 förändringar mot nu. Men det är sannolikt, le att den som kommer att bilda ministeren, nöjer sig med att sjelf ingå såsom konsultativt statsråd och med särskildt åtagande att fungera såsom konseljpresident, och att de som nyligen trodde sig skola komma till makten, ännu en gång blifva gäckade i sina förhoppningar. För oss publicistor, som otåligt längta efter händelser — ty utan sådana, värda att omtala, bli udvingarne ja odrägligt träkiga, tröglästa och dvårafsattliga — äro ministerkriser särdeles valkomna, och eådana kunna vi trawgent motse särdeles olta, troligen många flora an som är förenligt med landets sannskyldiga nytta, Plötsligt, utan föregången sjukdom afled kammarratoradet Kinmanson — en kunskapsrik, redbar, nitisk embetsman och medborgare, Han efterlemnar en ganska betydlig förmögenhet, och ryktet förmaler med anspråk på full tilltörlitlighet, att ratvgheten att öfver denSammas användande besluta, har han högsinnade och förtroendefullt ötverlemnat åt trenne at sina våuner, hvilka han i sitt testamente förordnat till utredningsmän af boet, med uttrycklig föreskritt att tör tillgångarnes förvaltning och användande äro de tör ingen redovisniogsskyldiga. Genom otvannämnda dödsfall har en plats på Stockholmsbänken i riksdagens Andra kammare blitvit ledig, och ett riksdagsmannaval forestår således här. Det torde för många syin nas ganska lätt att just här, bland en folkmängd af 130,000 Personer, finna en hufvudför staden värdig representant; och likvisst råder I me i detta fall mycken tveksamhet, Utan trifvel I 101 finnas många det stora förtroendet värdiga, kr men dessa äro föga kända i det offentliga littill vet, och de mest värdiga ha sjelfve icke lagt ma an på at blifva kända af valmänuen. Det lär torde antagas att ibland hutvudstadens etthunoct drade sullmäktige borde utan svårighet en kanen didat nu kunna uppletas; likvisst säges det att endast en al dem kan komma i fråga, men J lätt att han ännu är väl ung. Vill man åter uppföre ställa någon af statens eller stadens ombots-ate män, så finnes ibland dem onekligen flera som ska väl skulle fylla platsen; men det säges ju att ras byråkratien så litet som möjligt bör inrymmer mas i Andra kammaren? De mest framståhet ende affärsmännen på Stockholms börs ha icke lätti hittills visat något intresse för offentliga anställ gelägenheter, och ha ej tid att deråt egna sig, proc och ibiand hufvudstadens borgerskap — rätpem tare segdt industriidkare — torde det bli gangare ska svärt att finna någon, hvars politiska stuI icke her icke komma att börja med representantI satt kallets mottagande, hvilket, det torde medgifgifnvas, är väl sent. Det stundande valets utmen sång kan således bli ganska karakteristiskt. j Arbe En sådan uppsjö af offentliga föreläsnindust ar och föredrag som i vinter, har aldrig tillsina örne kommit hufvadstadspubliken till godo. I de Ii oms