Vi kunna ej anse den synpunkt, trån hvilken den ärade Ing. betraktar saken, vara riktig. Det är utan tvifvel bryggarnes, liksom hvarje annan näringsidkares rättighet, att för sin vara begära det pris som betingas af omständigheterna. Under ett år, då sådan foderbrist råder som nu, måste naturligtvis efterfrågan på fodersurrogater — och ett dylikt utgör ju äfven mäsken — ökas och i följd deraf priset derå stegras. Skulle bryggeriidkarne vid bestämmandet af priset hafva satt detta högre än billigt är, hämnar detta sig sjelft genom minskad konsumtion och således också minskad afsättning, utan att några konstlade: medel, någon strike, behöfver anlitas. — När Ins. påstår att den omständigheten att. kunderna länge betalt ett lägre pris borde betraktas såsom en tyst öfverenskommelseom att priset alltid skulle förblitva vid denna punkt, förstå vi ej hvad han menar. Efterfrågan och tillbud äro de elementer som ingå i priset och bestämma detsamma; dessa äro allsid i rörelse och vexling, och priset befinner sig derför sjelft ständigt på en rörlig skala. Sådan är lagen för alla affärsområden, och det nu ifrågavarande bildar ej något undantag. Deremot måste vi erkänna det vara mycket tolaktigt, om prisförhöjningen skulle vidtagits itan att afnämare derom blifvit på förhand underrättade, men vi hemställa huruvida det cke på sin höjd är en kunds ertarenhet om nandlingssättet vid ett bryggeri, som här talar.