Fran Utlandet. Inom Förenta Staterna är tälttäget för presidentvalet redan i full gång, At döma efter aila tecken, skall general Grant bli återvald. Frågan lär endast vara den: om ban skall erhälla en stor majoritet eller om det parti, som besegrade Sydstaterna, skall splittras och derigedom försvaga intrycket at det otvifvelaktiga ätervalet. Det var kanske ett vågadt försök att ställa en ärorik, af massan at den nordliga betolkningen för sina krigiska triumfer dyrkard general i spetsen för republiken under fyra långa år. Man har ofta kallat de amerikanska presidenterna Åkonuvgar i frack, uttrycket haltar visserligen något, men det ligger likväl deri någon sanning. En president i Forenta Staterna har onekligen en betydande makt, som han kan till landets nackdel begagna. Si eger han en alltför vidsträckt rätt att tillsätta embeten, och han kan i afseende på frågan om krig och fred bestämma mer, än måcgen europeisk monark. Man måste derför vara så mycket försigtigare vid ett dylikt presidentval. Ärekröuta sältherrar duga sällan till att styra en borgerlig stat. Den snabbt handlande tankeskärpa, den tysta, listiga beräkning, som krigaren måste ha, för att betvinga eller ofverrumpla motståndaren, äro egenskaper, som kunna bli farliga för en fristat, om i dess spets står en ledare, som vet att handskas med bajonetterna. Då Grant först blet vald, intunno sig äfven andra betänkligheter. Grant var i politiskt hänseende en tillsluten bok, i hans förutgående hf funnos punkter, hvilka ingalunda utmärkte honom såsom algjord republikan och abolitionist; hvarör republikanerna kunde befara, att Grant skulle möjligen luta mest till demokraterna, lå lagnet väl blifvit återstäldt och revolten crossad. Men dessa farhågor bekräftade sig cko. Den lagerkrönte generalen har ej glömt