ir då visst att jag knappt haft en angenäm afton allt sedan du lärde känna Lovels. Du är ständig hos dem, och det är mycket ledsamt att vara ensam hvorje afton. — Det har till en viss grad varit ditt eget fel, Sophy. Du kunde ba haft Clarissa här, om du velat odla bekantskapen med henne. — Våra tycken kunna vi ej kontrollera, pappa. Ingonting annat än din uttryckliga befallning och känslan af min skyldighet skulle kunna förmå mig att välja miss Lovel till sällskap. Det finnes ingen sympati emellan oss. — Hvarföre skulle det ej finnas sympati emellan er båda? Du kan omöjligen tycka att hon ej är älskvärd eller stt hon saknar talanger. — Det är ej fråga om hennes spel eller sång eller målning eller språkkunskap, pappa. Man väljer ea vän för högre egenskapers skull. Tänk till exempel på Mary Anne Patterly, som knaprt kan spela basen till en kadrilj men hvars beundransvärda inre egenskaper och kristliga karakter gjort henne kär för mig. Miss Lovel är si slärafull. Såg du ej hur tankspridd och bortkommen hor tycktes vara den dag då vi visade henne skolorna oct hyddorna. Jag tror ej att hon var intresserad af någon ting som hon såg. Och fastän hon varit hemma halfan nat år, har hon ej en enda gång erbjudit sig att öfver taga en klass i någon af skolorna. — Jag skulle tro att hon tycker skolorna vara för träffligt skötte, mitt barn, och derföre ej vill blanda sis i dina åligganden. — Nej, pap a, anledningen är ej den. Hon har in gen kallelse för allvarliga ting. Hon är lättsionig till si karakter, du skall sjelf en dag finna det. Jag talar full komligt uppriktigt, pappa. Hurudana dina känslor fö miss Lovel än kunna vera, så vill jag ej dölja mina. Ja tror att jag vet min skyldighet; men jag kan ej nedlåt mig till hyckleri. — Det tror jag alldeles. Men jag får säga att d borde ha mottegit denna underrättelse med gladare lynne